Smått fräckt sagt så är en person med gott självförtroende mer intressant än en med ett dåligt. Mer attraktiv på något sätt. Ett gott självförtroende märks på lång väg. Jag hör till dem som länge kämpat med mitt självförtroende. Ännu idag finns stunder då jag måste intala mig själv att jag jag vågar om jag försöker. Att jag har rätt att vara nöjd med mig själv.
Det låter lite märkligt egentligen. Att en inte skulle vara nöjd med sig själv. "Klart att jag är nöjd med det jag gjort," tänker jag. Men ändå smyger det in en tanke på att nån annan är så skicklig, att det jag gör egentligen inte är så speciellt eller bra jämfört med andra. Där ha vi skurken. Jämförelsen! Då vi jämför sig själv med andra glömmer vi ofta att alla inte kan vara bra på allt. Inte ens den som i våra ögon är så väldigt skicklig. Vi skall sluta jämföra oss med andra och komma ihåg att vi alla är bra på något! Inte nödvändigtvis samma sak som bästa kompisen, men kanske vi är bra på något kompisen inte kan.
Det vi också alltför lätt gör är att vi förminskar beröm - helt onödigt! Då vi får beröm för något kommer vi lätt med onödiga bortförklaringar. Bort med bortförklaringarna! Vi skall ta vara på berömmet och uppriktigt tacka för det. Alltså: Vi skall hålla ryggen rak och tro på att vi kan. För det gör vi!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar