Talkondan - försvunnen för gott eller på väg tillbaka?

Idag firar min hemö Kråkö något som kallas Kråkdagen. Varför dagen firas vet jag inte, men det går ut på att man går runt Kråkö (en sträcka på c 6 km). Efter promenaden kan man gå till ungdomslokalen Sjötorp för att för en rimlig summa pengar äta ärtsoppa och pannkaka. En del av pengarna går till Byggdeföreningen och används för ett gemensamt ändamål.

Jag understöder gärna dylika dagar. Jag minns med saknad den tid då det årligen ordnades sommar-, jul- och brandskårsfester, teaterföreställningar och basarer. Midsommar- och påskbrasorna är också de ett minne blott. Hur har det blivit så här? Vart har talkoandan försvunnit? Har inte människor längre tid att engagera sig i hembyns verksamhet eller känns de omodernt och förlegat?

Jag gläder mig över att det syns en liten uppgång i besökaraktiviteten på de få evenemang som fortfarande är kvar på Kråkö. Jag hoppas innerligt att yngre människor skall ta sig tid att vara med. Att de inser att man kan vara aktiv utan att få pengar för det. Att glädjen i verksamheten och gemenskapen är det som räknas. Det är viktigt för byagemenskapen. Det är också viktigt för var och en av oss att ha en gemenskap där man känner sig hemma och där man har en uppgift.

Kråkö, utsikt mot Haiko fjärd.