Visar inlägg med etikett skoj. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett skoj. Visa alla inlägg

tisdag 4 juni 2013

Den här bilden kan behövas ... nu!

Den här bilden sparar jag, den kan komma till användning senare... Men det blir aldrig av. Låter det bekant? Eftersom jag trots allt inte - ännu - har fått användning av dessa bilder i tidningar och dylikt, så publicerar jag en del av dem nu:




Det talas alltför lite om fritt gående grisar i kyrkliga tidningar... och ännu mindre om murmeldjur....


Svårmod är ett alltför aktuellt tema, men inte heller det har diskuterats ännu i Dövas församlingsblad.




Fornordiska religioner och dopteologi skulle vi mycket väl kunna tala om.



Dövas församlingsblad finns för övrigt att läsa på nätet på adressen:

 http://sakasti.evl.fi/sacrista.nsf/sp?open&cid=Content27922B



fredag 31 maj 2013

Den blomstertid nu kommer....


Minns ni den ännu? Skolavslutningen. Där stod ni klädda i finklänningen eller finbyxorna. Ni sjöng "Den blomstertid nu kommer" för allt tygen höll, samtidigt som ni kramade betyget i handen. En del av er log stolt och glad över ett bra betyg, andra kanske försökte skamset gömma det bakom ryggen. Hur som helst, nu behövde ni inte stressa mer. Men ni var otåliga. Ni bara väntade på att skolavslutningen skulle ta slut. Ni väntade på att få rusa ut i den långa, härliga sommaren!. Inga läxor, inga stränga lärare och inga tider för läggdags (i alla fall i era drömmar). Bara sol, sand, glass och lek med kompisarna hela långa dagen!

Nu är sommaren här igen. Juni månad lurar bakom hörnet. Det har varit en rolig majmånad! Jag hoppas också att ni trivs i mitt sällskap och vill fortsätta med det i annan form. Jag önskar en fin midsommar och en skön sommar!
Ps. Texten om avslutning gäller naturligtvis KP-bloggen. Jag fortsätter skriva här också på sommaren och hoppas ni har tid att läsa nu och då...







lördag 25 maj 2013

Man kan aldrig veta vad som händer då Världen kommer till byn

Världen har kommit till byn, eller till Helsingfors - bokstavligen. Det vimlar av människor och stånd i Kajsaniemiparken och på Järnvägstorget. Folk av alla de slag och raser. Barn springer omkring och gläds över godis, unga och vuxna går klädda i olika klädstilar som på sitt sätt tar ställning till olika saker och seniorer strosar lugnt omkring bland tälten. Nytt för i år är att också Nationalteatern har öppnat sina dörrar för världen.

Det är roligt att märka att man i den alltmer globala verklighet vi lever i kan hitta smaker och upplevelser som är helt nya för en. Idag åt jag en västafrikansk grönsaksrätt.

Jag om någon vet att man aldrig kan veta vad man hittar på Världen i byn. Några år sedan kom jag hem med både ett stödpersonskontrakt till en person med kognitivt funktionshinder och ett fadderbarn i Asien. Jag träffar fortfarande min stödbehövande. Både land och fadderbarn har bytt men samarbetet med Plan fortsätter.

Världen i byn är en fest med många goda avsikter och sprudlande glädje. Rekommenderas varmt!


fredag 10 maj 2013

Teckenspråket är vår kultur

Det är muntert prat och glada skratt. Sång, menuett, folkdans och sketcher. Det är liv och rörelse, en massa människor - men tyst. Vad är det? Ja, det är Döva seniorers kulturevenemang, förstås. Dagarna, vars teman är "Teckenspråket är vår kultur" ordnas för 15:e gången, i år på Alexandersteatern i Helsingfors. Vid evenemanget syns både finska och svenska sida vid sida, även om bidragen på finlandssvenskt teckenspråk är färre. Det har varit roligt att träffa vänner och nya bekanta. I kväll är det dags för kvällsmässa i Gamla kyrkan. Det blir nog lite dans där också vill jag lova.

I morgon blir det mer av det roliga. Vad är ett bättre slut på denna vecka än just detta?

tisdag 30 april 2013

Kollektiv glädje


Jag skrev några dagar sedan om den privata festen eller sorgen. Idag skall mitt inlägg handla om den kollektiva glädjen.

Jag fascineras på något sätt av kollektiv glädje. Trots att det ofta ingår kommersialism och missbruk till den. Ser man på den glada sidan så handlar det om ett kollektivt festfixande. Folk tränger sig i affärerna med samma tanke i huvudet: Den Glada Festen. Hur roligt det skall bli på kvällen eller helgen. Alla gäster, allt sorglöst prat och alla hjärtliga skratt. Ingen tänker på att det kan gå illa. Och det skall man inte heller tänka på. Ibland är det rätt att fira. Njuta av fritiden. Med måtta, naturligtvis. Då mår man bättre och orkar med vardagen. Nu är det Valborgsmässoafton. Nu kan vi ha roligt!

Glada Wappen!





lördag 27 april 2013

Familjeprojekt aux Lindberg

Då vi skall göra något i familjen gör vi det ofta tillsammans. Till den nuvarande familjekonstellationen hör tre personer, mor, far och jag. Min bror håller sig, smart nog, på ett tryggt avstånd från oss andra råddbollar. Det kunde göras en fars av våra familjeprojekt. Det går inte att göra något utan en massa rop, viftande och springande på samma ställe. En gång kom grannen rentav och frågade vad det var vi höll på med. Den gången drog vi bort katthår med tejp från en matta...

Min absoluta favorit är den gången vi skulle resa ett trädgårstält. Ett sådant med sex sidor, av vilka tre har väggar och tre är öppna. Det blev ett massa rop och viftande den gången också. Tältet rasade nog ett par gånger innan vi slutligen fick upp det, men när det väl var rest så satt vi många många gånger under det och njöt av sommaren.

Avsikten med denna text är inte att berätta hur virriga vi är. Avsikten är att berätta hur mycket jag älskar min familj!

fredag 26 april 2013

Sjöskator och andra vänner

Hemma på Kråkö har vi fått ett husdjur till. Djur har det sannerligen inte varit någon brist på. Några husdjur har vi inne haft inomhus sedan katterna dog för fem repsktive sex år sedan, men av djur i  naturen har det funnits en hel del. Fåglar av alla de slag hälsar på. Om vintrarna samsas sparvar och kråkor om maten. På sommaren är måsen Måsse och de tre sjöskatorna, som alla heter någon kring Leoni, välkomna gäster.

Nu har vi alltså en ny gäst. Nå, helt ny är hon inte. Hon dök upp förra sommaren eller sommaren innan. Jag minns inte exakt.
Det är frågan om en katt. En allt mer kelsjuk katt. Hon kommer inte in. Oftast äter hon lite mat och försvinner igen. Nu verkar stackarn ha löptid. Hon jamar hjärtskärande. Helt förvildad verkar hon inte vara. Hennes päls är silkeslen.

Om jag själv också kunde ha djur. Men i mitt nuvarande livsskede reser jag så mycket. Men någon dag...



tisdag 23 april 2013

Lekfullt med färger

Jobbet blev ännu lite roligare efter att jag köpte filtpennor. Praktiskt att göra kalenderanteckningar med, dessutom.