Visar inlägg med etikett glädje. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett glädje. Visa alla inlägg

torsdag 29 maj 2014

Glädje över årens gång!

Att bli äldre känns egentligen riktigt skönt! Livet blir enklare på något sätt. Stundvis stannar det upp på ett bra sätt. Självsäkerheten och förnöjdheten har ökat.
 Då jag var ung, tonåring och kring 20 år, hade jag bråttom. Jag tänkte väldigt svartvitt och räknade ut att då jag börjar studera som 19 åring blir jag klar efter 5 år, alltså som 24-åring. Då hinner jag bl.a. arbeta i över 40 år.
Tja, det gick inte så. Efter 8 år blev jag färdig, och hade hunnit med byte av huvudämne, mellanår med heltidsjobb och ett givande studie- och nationsliv. Och ja, då räknade jag inte längre arbetsår.

Livet består av så mycket mer än jobb (trots allt). Det är just den insikten som kommit då jag blivit äldre. Jag har fått en bättre förmåga att kunna njuta av det enkla i livet. Av vännerna och naturen. Av dofter, färger och ljud. Och det det blir säkert bara bättre med tiden!

måndag 7 april 2014

Spontana möten

Jag gillar spontana möten. Ibland kan de rentav vara bättre än de planerade. De är ju inte bundna till något överenskommet, endast möjligtvis till en bakre tidsgräns. Där emot kan de resulterara i mycket - glädje, skratt, ideer och möjligtvis nytt möte. Idag träffade jag en vän, visserligen på en plats där jag visste att hon kunde vara. Mötet blev ändå spontant och förgyllde min kväll ännu lite mer.

tisdag 18 mars 2014

Sjunga tillsammans


Körsång är mer än att sjunga tillsammans. Att sjunga i kör ökar bevisligen välmåendet. Det tror jag på. Man blir på gott humör av att sjunga tillsammans. Körsång är socialt. Koristerna bildar en helhet i sången och byter tankar med varann vid kaffepausen.

Jag har under en tid varit förhindrad att delta i körsång, mitt kära intresse, men kommer att börja sjunga igen. Nu på torsdag, förhoppningsvis.

måndag 29 juli 2013

Kvalitetstid med pappa

Kvalitetstid är ett ord som jag egentligen inte tycker om. Det känns så onödigt. All tid borde vara kvalitetstid. Men så är det inte. Vissa dagar är bättre än andra, av olika orsaker.

De senaste dagarna har jag haft riktig kvalitetstid med min pappa. Vi har både städat och spelat mölkky tillsammans. Det har varit bra dagar och det märks att båda två har gillat det.

Då jag var barn reste pappa mycket. Då jag var i tonåren arbetade pappa i en annan stad så vi sågs endast på veckoslutet. Som tonåring har man inte annars heller vidare bra kontakt med föräldrarna, så pappa kändes väldigt avlägsen. Det är först nu då jag är vuxen som vi fått bättre kontakt. Därför känns de senaste dagarna så bra! Det har faktiskt varit kvalitetstid. Det som känns bäst är det att inga år gått förlorade, att det faktiskt varit möligt att återfå kontakten.

fredag 31 maj 2013

Den blomstertid nu kommer....


Minns ni den ännu? Skolavslutningen. Där stod ni klädda i finklänningen eller finbyxorna. Ni sjöng "Den blomstertid nu kommer" för allt tygen höll, samtidigt som ni kramade betyget i handen. En del av er log stolt och glad över ett bra betyg, andra kanske försökte skamset gömma det bakom ryggen. Hur som helst, nu behövde ni inte stressa mer. Men ni var otåliga. Ni bara väntade på att skolavslutningen skulle ta slut. Ni väntade på att få rusa ut i den långa, härliga sommaren!. Inga läxor, inga stränga lärare och inga tider för läggdags (i alla fall i era drömmar). Bara sol, sand, glass och lek med kompisarna hela långa dagen!

Nu är sommaren här igen. Juni månad lurar bakom hörnet. Det har varit en rolig majmånad! Jag hoppas också att ni trivs i mitt sällskap och vill fortsätta med det i annan form. Jag önskar en fin midsommar och en skön sommar!
Ps. Texten om avslutning gäller naturligtvis KP-bloggen. Jag fortsätter skriva här också på sommaren och hoppas ni har tid att läsa nu och då...







lördag 25 maj 2013

Man kan aldrig veta vad som händer då Världen kommer till byn

Världen har kommit till byn, eller till Helsingfors - bokstavligen. Det vimlar av människor och stånd i Kajsaniemiparken och på Järnvägstorget. Folk av alla de slag och raser. Barn springer omkring och gläds över godis, unga och vuxna går klädda i olika klädstilar som på sitt sätt tar ställning till olika saker och seniorer strosar lugnt omkring bland tälten. Nytt för i år är att också Nationalteatern har öppnat sina dörrar för världen.

Det är roligt att märka att man i den alltmer globala verklighet vi lever i kan hitta smaker och upplevelser som är helt nya för en. Idag åt jag en västafrikansk grönsaksrätt.

Jag om någon vet att man aldrig kan veta vad man hittar på Världen i byn. Några år sedan kom jag hem med både ett stödpersonskontrakt till en person med kognitivt funktionshinder och ett fadderbarn i Asien. Jag träffar fortfarande min stödbehövande. Både land och fadderbarn har bytt men samarbetet med Plan fortsätter.

Världen i byn är en fest med många goda avsikter och sprudlande glädje. Rekommenderas varmt!


söndag 19 maj 2013

Mer svängig musik till kyrkan!

Av en olyckligt lycklig, eller lyckligt olycklig, omständighet råkade jag ha orsak att besöka Grankulla kyrka. Det visade sig vara ett bra beslut. Jag fick veta att Kauniasten kirkkokuoro firade sina 35 år med jubileumskonsert. Den ville jag absolut gå på!

En sådan konsert! Den väckte alla känslor vid liv. Det gick kalla kårar av välbehag vid kända kristna sånger såsom Suojelusenkeli och Pekka Simojokis Sama taivas, sama maa. Negro spirtituals svängde om rejält stärkt av en orkester. When the saints go marsching in  var publikens favorit. Vid finländska sånger såsom Kotomaamme använde fjol och dragspel. Vi började nostalgiskt  med att  sjunga Suvivirsi tillsammans. Den sista sången var Finlandia spelad på kyrkorgel. Då fällde jag en tår.
Konserten var indelad i fem sektioner: Valo (Ljus), Ilo (Glädje), Turva (Trygghet), Rakkaus (Kärlek) och Koti (Hemmet).

Jag blev på väldigt gott humör av konserten. Trots att jag är jävig vågar jag påstå att dylika pigga och känslofyllda tillställningar bara är positivt för kyrkan. De ger en bra bild av en kyrka som har något att ge till alla. Mer svängig musik till kyrkan!

tisdag 14 maj 2013

I väntan på sommaren

Doften av nyklippt gräs fyller luften. Vinden är varm. Vi har i många dagar fått njuta av härlig kvällssol. Träden är fyllda av mössöron och det finns en massa blommor i alla rabatter. Sommaren är snart här. Till mångas glädje har värmen redan kommit. Det smakar gott med ett glas saft eller en glass. Parkernas gräsmattor fylls av picknickfiltar. Överallt syns glada människor. De liksom har vaknat ur vinterdvalan till nytt liv igen. Låt oss ta vara på varje dag - och fram för allt varje vacker kväll - och njuta!

onsdag 1 maj 2013

Vintern rasat...

”Vintern rasat ut bland våra fjällar...” tillkännager Akademiska sångföreningen traditionsenligt då de officiellt sjunger in våren. Nu är det sålunda vår riktigt på riktigt. Jag hade nog hoppats på en något tidigare start, men vad kan man åt det? Snön har äntligen smält, gränsmattorna grönskar och blommorna blommar. Vackert så.

Nå, vem är jag som tycker så här? Mitt namn är Maria och är dövpräst till yrket. Jag är en person som försöker se det ljusa och glada i allting. Som försöker hitta de små guldkornen i vardagen och på jobbet. Alltså livet i allmänhet. Jag ser gärna livet som en vandring där vi aldrig kan veta vad som väntar bakom nästa krön . Det är det jag vill dela med er här i bloggen. Jag hoppas ni vill vandra med mig!

tisdag 30 april 2013

Kollektiv glädje


Jag skrev några dagar sedan om den privata festen eller sorgen. Idag skall mitt inlägg handla om den kollektiva glädjen.

Jag fascineras på något sätt av kollektiv glädje. Trots att det ofta ingår kommersialism och missbruk till den. Ser man på den glada sidan så handlar det om ett kollektivt festfixande. Folk tränger sig i affärerna med samma tanke i huvudet: Den Glada Festen. Hur roligt det skall bli på kvällen eller helgen. Alla gäster, allt sorglöst prat och alla hjärtliga skratt. Ingen tänker på att det kan gå illa. Och det skall man inte heller tänka på. Ibland är det rätt att fira. Njuta av fritiden. Med måtta, naturligtvis. Då mår man bättre och orkar med vardagen. Nu är det Valborgsmässoafton. Nu kan vi ha roligt!

Glada Wappen!





söndag 28 april 2013

Vackert

Jag har varit med om något helt fantastiskt. Av respekt för alla berörda och för att inte prata sönder mina minnen så skriver jag inga detaljer. Så mycket kan jag säga att det utspelade sig i Johanneskyrkan.

Min professionalitet var på prov några gånger. Det var nära på att jag hade fällt några tårar. Inte av sorg utan för att allt var så vackert. Så ljust. Så fyllt av hopp och ungdomlig livsglädje.

Amen.

måndag 22 april 2013

Människomöten

Istället för att skriva detta borde jag dra något gammalt över mig och bekänna mitt misstag. Men det gör jag inte utan vill berätta om ett fint möte i stället. Det innehöll visserligen just det misstag jag som historiker inte borde ha gjort. Nämligen att datera Johanneskyrkan några århundraden äldre än den är. Men den ser äldre ut...

Nå väl. Mötet med det amerikanska paret var för övrigt lyckat. Vi talade en lång stund, jag med processionskorset i händerna, vilket väckte munterhet bland turisterna. Jag kan aldrig säga nog hur mycket jag tycker om människomöten. Att möta olika människor i olika situationer. Att tala om vardag och tro. Livet i allmänhet. Underbart!



fredag 12 april 2013

Regnet

Igår regnade det! Äntligen! Hurra!
Jag har aldrig längtat lika mycket efter regn som jag har gjort den här våren. Oftast är regn bara vått, grått och jobbigt. Nu kom det som en älskad gäst. Regnet tog bort en del av gatudammet, vilket definitivt behövdes. Men regnet kunde också snabbt få åtgärda en annan sak. Det vore nog på tiden att snödrivorna försvann. Vintern är förbi. Nu skall det blomma och dofta vår. Så inget är så välkommet som ännu mer regn!


måndag 8 april 2013

Att leva här och nu

Det händer sig nu och då att jag tänker tillbaka på studietiden som en tid då jag verkligen levde. Nu känns det som om livet bara består av jobb. Jag går till jobbet, sitter vid mitt skrivbord eller gör nåt annat jobbrelaterat och går hem. Följande dag finner jag mig igen sittandes vid skrivbordet. Och dagen därpå...

Vad var det som gjorde studielivet så speciellt? Ja, det var spontaniteten. Ofta var jag hemma på dagarna, vilket kunde resultera i saker som förgyllde vardagen. Som den gången då dessertkaffet blev över en timme långt och jag och min vän drack två pannor kaffe. Eller alla de gånger då vi satt uppe till sent på kvällen och bara diskuterade i timmar. Det var härliga tider.

Men, ärligt talat lever jag nu också. Livet bara hotar glömmas bort. Senast idag vandrade jag hem via Nylandsgatan, alltså helt åt fel håll, bara för att jag kände för att  göra det. För att inte förglömma alla härliga sommarkvällar på stränder, alla gånger jag suttit på en parkbänk och läst böcker eller druckit en kopp té på ett härligt café efter arbetsdagen.

Livet är här och nu. Inte imorgon. Inte om en vecka. Allra minst då jag är färdigt med ett projekt. Utan just nu!



torsdag 28 mars 2013

Ett "God morgon!" och ett leende

Att stanna upp någon minut  och diskutera med sin medvandrare, det tycker jag verkligen om. Det kan vara några ord med kollegan, men det är ännu bättre om det är med någon okänd person på gatan, i bussen, på perrongen. Det kan vara snack om försenad buss, om det härliga alternativt ruskiga vädret, om en reklam eller en annan bild som råkar vara nära. Ibland stannar det vid några ord, andra gånger blir diskussionen längre och snäppet djupare. Varje diskussion är ett möte. Varje möte har en betydelse av något slag. Om inte annat så betyder varje möte att bli sedd och hörd.

Det fanns en tid då jag alltid tog emot gratistidningar av tidningsutdelare. Orsaken var dels att jag ville läsa tidningen, dels av att tidningsutdelaren alltid önskade "God morgon!" med ett leende på läpparna. Det var en liten hälsning och ett litet leende, men det betydde väldigt mycket för mig vid den tiden.

Jag är inte alltid en social varelse, allra minst om morgnarna. Men jag strävar till att behandla mina medvandrare så som jag önskar bli behandlad själv. Därför  strävar jag att möta människor med leende och vänliga ord.  Det är det som ger guldkant i tillvaron.

tisdag 19 mars 2013

En glädjens och hoppets dag!

Idag är dagen många väntat på. En dag fylld av hopp och förväntan. En dag då jag  åter börjar se ljus i horisonten, efter några tunga veckor.

Några veckor sedan, då lagutskottet, med snäv marginal, fällde förslaget om jämställd äktenskapslag var det en tung dag. Många 'Varför?' kretsade i huvudet. Varför är det så svårt att se alla människor och alla förhållanden jämställda? Varför duger inte alla människor sådana som vi är? Varför är det så svårt att inse hur fult registrering av förhållanden egentligen låter? Sedan länge har devisen "Man registrerar bilar och djur - inte människor" spridits.Trots att den blivit en klyscha, känns den mer aktuell än någonsin. Idag, år 2013, är det mer än någonsin aktuellt att ge alla människor rätt att vigas, må det så vara borgerligt.

Idag är det en glädjens dag! Det är härligt att se hur antalet underteckningar på medborgarinitiativet om jämställd äktenskapslagstiftning bara ökar. I skrivande stund är antalet underskrifter bara snäppet från minimiantalet. Nu får vi bara hoppas att det inte stannar på den här nivån, utan att ärendet verkligen går vidare. Men hoppet om en mer jämlik framtid är och förblir!

söndag 17 mars 2013

Våga vara nöjd med dig själv!

Smått fräckt sagt så är en person med gott självförtroende mer intressant än en med ett dåligt. Mer attraktiv på något sätt. Ett gott självförtroende märks på lång väg. Jag hör till dem som länge kämpat med mitt självförtroende. Ännu idag finns stunder då jag måste intala mig själv att jag jag vågar om jag försöker. Att jag har rätt att vara nöjd med mig själv.

Det låter lite märkligt egentligen. Att en inte skulle vara nöjd med sig själv. "Klart att jag är nöjd med det jag gjort," tänker jag. Men ändå smyger det in en tanke på att nån annan är så skicklig, att det jag gör egentligen inte är så speciellt eller bra jämfört med andra. Där ha vi skurken. Jämförelsen! Då vi jämför sig själv med andra glömmer vi ofta att alla inte kan vara bra på allt. Inte ens den som i våra ögon är så väldigt skicklig. Vi skall sluta jämföra oss med andra och komma ihåg att vi alla är bra på något! Inte nödvändigtvis samma sak som bästa kompisen, men kanske vi är bra på något kompisen inte kan.

Det vi också alltför lätt gör är att vi förminskar beröm - helt onödigt! Då vi får beröm för något kommer vi lätt med onödiga bortförklaringar. Bort med bortförklaringarna! Vi skall ta vara på berömmet och uppriktigt tacka för det. Alltså: Vi skall hålla ryggen rak och tro på att vi kan. För det gör vi!

söndag 3 mars 2013

Vårtecken

Våren och solen har varit  återkommande samtalsämnen under den senaste tiden. Trots att det bara är mars går jag och många andra och drömmer om värme och soliga dagar. Efter en vinter med rekordmånga mulna dagar är solen ett väntat fenomen. Jag hör till dem som ser varje droppande takås och snöfri plätt som ett segertecken. Ett tecken på att vintern och slut och våren på kommande.

Solen och värmen medför mycket av det vi behöver. Vi får kraft och vitaminer för att orka. Jag strävar efter att vara ute så mycket som möjligt under vackra dagar, framför allt på vårvintern. Jag mår mycket bättre under soliga dagar. Jag får mer energi. Jag får lust att göra flera saker. Det finns knappast en enda vår som jag inte blivit motiverad att röra på mig i naturen och försöka lägga märke till olika vårtecken. Knoppar på träden, de första blommorna, fågelsången med flera. Våren är en tid att gå med öppna sinnen och ta emot det naturen ger oss.

Låt oss ta vara på den kraft vi får av solen! Men låt oss inte heller nedslås av snöiga och mulna dagar. Våren är på väg!