Att leva här och nu

Det händer sig nu och då att jag tänker tillbaka på studietiden som en tid då jag verkligen levde. Nu känns det som om livet bara består av jobb. Jag går till jobbet, sitter vid mitt skrivbord eller gör nåt annat jobbrelaterat och går hem. Följande dag finner jag mig igen sittandes vid skrivbordet. Och dagen därpå...

Vad var det som gjorde studielivet så speciellt? Ja, det var spontaniteten. Ofta var jag hemma på dagarna, vilket kunde resultera i saker som förgyllde vardagen. Som den gången då dessertkaffet blev över en timme långt och jag och min vän drack två pannor kaffe. Eller alla de gånger då vi satt uppe till sent på kvällen och bara diskuterade i timmar. Det var härliga tider.

Men, ärligt talat lever jag nu också. Livet bara hotar glömmas bort. Senast idag vandrade jag hem via Nylandsgatan, alltså helt åt fel håll, bara för att jag kände för att  göra det. För att inte förglömma alla härliga sommarkvällar på stränder, alla gånger jag suttit på en parkbänk och läst böcker eller druckit en kopp té på ett härligt café efter arbetsdagen.

Livet är här och nu. Inte imorgon. Inte om en vecka. Allra minst då jag är färdigt med ett projekt. Utan just nu!