Personlig fredag och andra dagar som ingen annan vet om

Idag är det torsdag. Jag tycker det ändå känns som fredag. Tekniskt sett är det inte veckans sista arbetsdag, jag jobbar i helgen, men då jag har semesterdag i morgon så känns det som fredag. Ett fredagsattribut saknas dock av naturliga orsaker. Det känns som extra mycket fredag då en av våra sekreterare kommer in i arbetsrummet och vattnar blommorna och pratar en stund. Oftast om att det igen är fredag...

Det är intressant hur en vanlig dag kan vara så speciell för någon, samtidigt som det är en helt vanlig dag för någon annan. Sådana är till exempel fester, seminariedagar, födelsedagar, semesterdagar, ett lands nationaldag med flera. För att inte tala om dagar med tyngre innehåll, så som dödsdagar och begravningsdagar. Dagen betyder så mycket för en själv, men ingen annan känner till det.

Livet i sig går ju inte heller att uppleva ur flera perspektiv. Vi delar på dagar, med eller utan samma betydelse för alla, men var och en kan bara personligen uppleva dagen på sitt eget sätt. Kanske det är en av de många styrkorna här i  livet. Att kunna dela på livet, men ändå ha en personlig synvinkel. Något som bara än ens eget.