Att vara utan kalender en dag kan låta som en befrielse. Det är det också - på veckoslut och semestern. Att vara utan kalender på arbetstid är jobbigt. Nu talar jag alltså om papperskalender. Jag har en elektronisk kalender, naturligtvis, men jag litar faktiskt inte ännu helt på den. Dels på att jag inte skrivit in allt i den, vilket jag inte alltid gör, dels så förekommer det att den elektroniska kalendern glömmer bort saker.
Handfallen, är alltså känslan jag haft hela dagen, trots att jag klarat mig lyckligtvis riktig bra. Men vad händer den dagen då inte bara papperskalendern är borta? Den dagen då tekniken sviker oss. Då om någonsin kommer vi att känna oss bortkomna. För att inte tala om de mängder information vi kan ha förlorat.
Jag hör till dem som vill bevara pappersversionerna gå långt det är möjligt. För säkerhets skull.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar