Att bli äldre känns egentligen riktigt skönt! Livet blir enklare på något sätt. Stundvis stannar det upp på ett bra sätt. Självsäkerheten och förnöjdheten har ökat.
Då jag var ung, tonåring och kring 20 år, hade jag bråttom. Jag tänkte väldigt svartvitt och räknade ut att då jag börjar studera som 19 åring blir jag klar efter 5 år, alltså som 24-åring. Då hinner jag bl.a. arbeta i över 40 år.
Tja, det gick inte så. Efter 8 år blev jag färdig, och hade hunnit med byte av huvudämne, mellanår med heltidsjobb och ett givande studie- och nationsliv. Och ja, då räknade jag inte längre arbetsår.
Livet består av så mycket mer än jobb (trots allt). Det är just den insikten som kommit då jag blivit äldre. Jag har fått en bättre förmåga att kunna njuta av det enkla i livet. Av vännerna och naturen. Av dofter, färger och ljud. Och det det blir säkert bara bättre med tiden!
Visar inlägg med etikett självsäkerhet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett självsäkerhet. Visa alla inlägg
torsdag 29 maj 2014
fredag 11 april 2014
Skönhetsdrottning som dragplåster- förkastligt!
Jag såg nyss en reklam över något slags evenemang där bl.a. Miss Finland nämndes som dragplåster. Mig lockde det inte alls, av flera orsaker. Dels var kvinnans namn helt okänt. Har det ordnats misstävlingar våren 2014? Bryt mig inte.
Jag tycker inte alls om skönhetstävlingar. De må ha haft sin plats förr då samhället fungerade på ett annat sätt än idag. De är kränkande i det att de bara fokuserar på det yttre.
Jag önskar att det fanns fler program, eller helst en ständig atmosfär där man betonar inre styrka och fysiskt välmående. Att alla skulle lära sig att älska sig själv just sådan som man är. Utan någon tävling.
Jag tycker inte alls om skönhetstävlingar. De må ha haft sin plats förr då samhället fungerade på ett annat sätt än idag. De är kränkande i det att de bara fokuserar på det yttre.
Jag önskar att det fanns fler program, eller helst en ständig atmosfär där man betonar inre styrka och fysiskt välmående. Att alla skulle lära sig att älska sig själv just sådan som man är. Utan någon tävling.
onsdag 21 augusti 2013
Karisma
Några kvällar sedan satt jag som trollbunden och såg lyssnade på en person vars musik eller konst egentligen inte föll mig helt i smaken. Jag var på Yoko Onos konsert, eller snarare konstföreställning, på Helsingfors festspel. Där stod hon, en kort och späd kvinna klädd i blå jeans, svart polotröja och en vit hatt på sned, och utstrålade karisma. Om man inte visste det, skulle man aldrig ha trott att hon fyllt 80-år. Hennes röst var ren och klar som en yngre kvinnas. Det som var det mest märkliga var att hon, denna lilla kvinna, fyllde hela salen med sin närvaro. Hennes uppträdande gjorde ett djupt intryck på mig.
Karisma är något man antingen har, eller inte har. Karisma är inget man så där bara kan skapa hur man än skulle vilja.
Det är rent ut sagt en njutning att lyssna och se på personer med karisma. Förutsatt att de använder sin karisma på ett fördelaktigt sätt, alltså. Karisma kan både vilseleda och uppmuntra. En karismatisk person kan vara en stor källa till inspiration då man märker att personen kan sin sak, men inte skryter med det, utan delar med sig av förmågan. Jag tror en karismatisk person trollbinder eftersom hen är så närvarande. Det känns som att hen verkligen talar till dem som lyssnar, inte till någon annan. Det är en ädel konst, som inte alla klarar av.
Kanske karisma är något som kommer med tiden. Då man känner sig säker på sin sak och vet vem man är. Eller så är det helt enkelt en nådegåva.
Karisma är något man antingen har, eller inte har. Karisma är inget man så där bara kan skapa hur man än skulle vilja.
Det är rent ut sagt en njutning att lyssna och se på personer med karisma. Förutsatt att de använder sin karisma på ett fördelaktigt sätt, alltså. Karisma kan både vilseleda och uppmuntra. En karismatisk person kan vara en stor källa till inspiration då man märker att personen kan sin sak, men inte skryter med det, utan delar med sig av förmågan. Jag tror en karismatisk person trollbinder eftersom hen är så närvarande. Det känns som att hen verkligen talar till dem som lyssnar, inte till någon annan. Det är en ädel konst, som inte alla klarar av.
Kanske karisma är något som kommer med tiden. Då man känner sig säker på sin sak och vet vem man är. Eller så är det helt enkelt en nådegåva.
tisdag 16 april 2013
Öppenhet
Öppenhet för det nya. För tron. För världen. För alla möjligheter. Om jag lärt mig något av livet är det att man skall ta emot alla tillfällen som livet erbjuder. Det kommer sällan en andra chans.
Öppenhet innebär i viss mån frihet. Det betyder att vara emottaglig för intryck och idéer. Varför är det då så svårt att vara öppen och emottaglig? Kanske av den orsaken att öppenhet samtidigt betyder sårbarhet. Öppenheten är tvåsidig. Det är bra att dra en gräns för att skydda sig. Men det gäller att veta en hur hög mur man kan bygga. Blir muren för hög kanske man samtidigt stänger in sig själv. Då kommer inte intrycken fram till en själv. Då har inte livet en chans att bjuda på nya möjligheter och erfarenheter.
Målet är alltså att vara öppen. Att ta intryck och låta sig inspireras av andra. Utan att efterapa eller att vara för anspråkslös och rädd att visa sin kreativitet. Däremot att tillåta sig själv vara nytänkande och skapande. För man kan aldrig veta vad det kan leda till...
Öppenhet innebär i viss mån frihet. Det betyder att vara emottaglig för intryck och idéer. Varför är det då så svårt att vara öppen och emottaglig? Kanske av den orsaken att öppenhet samtidigt betyder sårbarhet. Öppenheten är tvåsidig. Det är bra att dra en gräns för att skydda sig. Men det gäller att veta en hur hög mur man kan bygga. Blir muren för hög kanske man samtidigt stänger in sig själv. Då kommer inte intrycken fram till en själv. Då har inte livet en chans att bjuda på nya möjligheter och erfarenheter.
Målet är alltså att vara öppen. Att ta intryck och låta sig inspireras av andra. Utan att efterapa eller att vara för anspråkslös och rädd att visa sin kreativitet. Däremot att tillåta sig själv vara nytänkande och skapande. För man kan aldrig veta vad det kan leda till...
Etiketter:
livsval,
prioriteringar,
självsäkerhet,
tro,
trygghet
söndag 17 mars 2013
Våga vara nöjd med dig själv!
Smått fräckt sagt så är en person med gott självförtroende mer intressant än en med ett dåligt. Mer attraktiv på något sätt. Ett gott självförtroende märks på lång väg. Jag hör till dem som länge kämpat med mitt självförtroende. Ännu idag finns stunder då jag måste intala mig själv att jag jag vågar om jag försöker. Att jag har rätt att vara nöjd med mig själv.
Det låter lite märkligt egentligen. Att en inte skulle vara nöjd med sig själv. "Klart att jag är nöjd med det jag gjort," tänker jag. Men ändå smyger det in en tanke på att nån annan är så skicklig, att det jag gör egentligen inte är så speciellt eller bra jämfört med andra. Där ha vi skurken. Jämförelsen! Då vi jämför sig själv med andra glömmer vi ofta att alla inte kan vara bra på allt. Inte ens den som i våra ögon är så väldigt skicklig. Vi skall sluta jämföra oss med andra och komma ihåg att vi alla är bra på något! Inte nödvändigtvis samma sak som bästa kompisen, men kanske vi är bra på något kompisen inte kan.
Det vi också alltför lätt gör är att vi förminskar beröm - helt onödigt! Då vi får beröm för något kommer vi lätt med onödiga bortförklaringar. Bort med bortförklaringarna! Vi skall ta vara på berömmet och uppriktigt tacka för det. Alltså: Vi skall hålla ryggen rak och tro på att vi kan. För det gör vi!
Det låter lite märkligt egentligen. Att en inte skulle vara nöjd med sig själv. "Klart att jag är nöjd med det jag gjort," tänker jag. Men ändå smyger det in en tanke på att nån annan är så skicklig, att det jag gör egentligen inte är så speciellt eller bra jämfört med andra. Där ha vi skurken. Jämförelsen! Då vi jämför sig själv med andra glömmer vi ofta att alla inte kan vara bra på allt. Inte ens den som i våra ögon är så väldigt skicklig. Vi skall sluta jämföra oss med andra och komma ihåg att vi alla är bra på något! Inte nödvändigtvis samma sak som bästa kompisen, men kanske vi är bra på något kompisen inte kan.
Det vi också alltför lätt gör är att vi förminskar beröm - helt onödigt! Då vi får beröm för något kommer vi lätt med onödiga bortförklaringar. Bort med bortförklaringarna! Vi skall ta vara på berömmet och uppriktigt tacka för det. Alltså: Vi skall hålla ryggen rak och tro på att vi kan. För det gör vi!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)