Visar inlägg med etikett Gud. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Gud. Visa alla inlägg
fredag 17 maj 2013
Sommarnätter
Sommarnätter. Varma sommarnätter.Vårkvällar likaså. Särskilt i maj. Den blommande, doftande maj. Med skönsjungande näktergal, kuttrande duvor och flygande svalor. Det är något särskilt med dessa kvällar. De är mjuka som sammet. De är hemlighetsfulla. De är oskyldiga. På något sätt är också Guds närvaro på något sätt starkare. I lugnet, möjligtvis. I stillheten. I det sköna.
fredag 5 april 2013
"Vådligt är att dröja och farligt att gå vidare"
"Visa mig vägen och gör mig villig att vandra den". Detta citat ur Heliga Birgittas bön är oändligt älskat och citerat. Följande mening i samma bön är mindre känd, men lika djup den också. Den lyder så här: "Vådligt är att dröja och farligt att gå vidare". Med andra ord står man mellan askan och elden. Men lyckligtvis har Gud en plan för vårt liv. Genom att följa Guds vilja kommer vi rätt.
Jag brukar ibland med glimten i ögat tänka att jag nog måtte ha gett vår Herre ganska många gråa hårstrån. Ja, förhoppningsvis saknas det inte hår på vår Herres huvud efter att jag gått fram. Jag har en tendens att försätta mig i de mest märkliga situationer. Mina val har minsann inte alltid varit vidare vettiga. Men jag brukar också tänka att det finns en mening med allt vi gör. Att det som händer egentligen är en förberedelse för något vi kommer att uppleva. Jag har fått vara med med om de mest förunderliga situationer och möten. Sådana jag aldrig hade kunnat tänka mig kunnat hända mig och vilka jag är otroligt tacksam över.
Det finns en djup grundtrygghet tanken på att det finns någon som har en plan för våra liv. Fastän vi känner oss vilsekomna eller skamsna, så är vi inte ensamma. Vi är inte utelämnade. Vi har en famn att komma tillbaka till, efter allt. Och vi kan tryggt lita på att det ordnar sig. För det gör det!
Jag brukar ibland med glimten i ögat tänka att jag nog måtte ha gett vår Herre ganska många gråa hårstrån. Ja, förhoppningsvis saknas det inte hår på vår Herres huvud efter att jag gått fram. Jag har en tendens att försätta mig i de mest märkliga situationer. Mina val har minsann inte alltid varit vidare vettiga. Men jag brukar också tänka att det finns en mening med allt vi gör. Att det som händer egentligen är en förberedelse för något vi kommer att uppleva. Jag har fått vara med med om de mest förunderliga situationer och möten. Sådana jag aldrig hade kunnat tänka mig kunnat hända mig och vilka jag är otroligt tacksam över.
Det finns en djup grundtrygghet tanken på att det finns någon som har en plan för våra liv. Fastän vi känner oss vilsekomna eller skamsna, så är vi inte ensamma. Vi är inte utelämnade. Vi har en famn att komma tillbaka till, efter allt. Och vi kan tryggt lita på att det ordnar sig. För det gör det!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)