Visar inlägg med etikett livet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett livet. Visa alla inlägg

torsdag 29 maj 2014

Glädje över årens gång!

Att bli äldre känns egentligen riktigt skönt! Livet blir enklare på något sätt. Stundvis stannar det upp på ett bra sätt. Självsäkerheten och förnöjdheten har ökat.
 Då jag var ung, tonåring och kring 20 år, hade jag bråttom. Jag tänkte väldigt svartvitt och räknade ut att då jag börjar studera som 19 åring blir jag klar efter 5 år, alltså som 24-åring. Då hinner jag bl.a. arbeta i över 40 år.
Tja, det gick inte så. Efter 8 år blev jag färdig, och hade hunnit med byte av huvudämne, mellanår med heltidsjobb och ett givande studie- och nationsliv. Och ja, då räknade jag inte längre arbetsår.

Livet består av så mycket mer än jobb (trots allt). Det är just den insikten som kommit då jag blivit äldre. Jag har fått en bättre förmåga att kunna njuta av det enkla i livet. Av vännerna och naturen. Av dofter, färger och ljud. Och det det blir säkert bara bättre med tiden!

torsdag 22 maj 2014

Härliga majsol!

Det är något speciellt med värme och ljus. Åtminstone för oss nordbor som är vana att det är kallt och mörkt. Är det månne mörkret och kylan som gör oss så inbundna och tystlåtna? Värmen och ljuset smälter vårt skal. Vi blir gladare och öppnare. Gatorna och parkerna fylls av människor. Folk hälsar på varandra och pratar lättare med också med främlingar.

Jag stortrivs sådana här varma dagar. Dagar då värmen får doften från hundratals blommor att spridas i luften. 
Framför allt älskar jag varma sommarkvällar. Jag lägger mg gärna på soffan på balkongen och läser en bok. Eller så tar jag med en bok och kanske lite té med tilltugg till  stranden eller i en park. Snart är det också möjligt att igen kunna ta sig ett kvällsdopp. Försommaren är en härlig tid!





lördag 21 september 2013

Livet som Snusmumrik

Tänk om livet vore som i Mumindalen. Lika obekymrat. Alla problem skulle lösas av en mild och klok Mamma. Det skulle vara ständigt sommar eller höst eftersom man skulle sova hela vintern. Eller söka sig till någon annan, varmare ort, under vinterhalvåret så som Snusmumriken gör.

Snusmumriken är min absoluta favorit. Jag önskade att jag kunde leva ett liknande liv som han gör. Vara lika lugn och sansad och göra vis beslut. Det skulle vara skönt med ett liv utan tidtabeller och krav. Att kunna leva enligt naturens rytm. Vakna då det är dags och vandra då det känns för att jag vill göra det.

Vi lever inte i en sagovärld. Jag får inte bestämma när jag vill vakna eller förflytta mig till en annan plats då jag känner för det.
Men vi kan alltid försöka göra det bästa av situationen. Njuta av de små stunderna av lycka och frid.

onsdag 7 augusti 2013

Mot nya mål!

Så kom den dagen,  igen. Dagen då det var dags att gräva fram lösenord ur minnet (vilket jag inte lyckades med ) och vänja mig vid att sitta stilla hela dagen. Dagen för glada återseenden och ett försök att inte verka så bortkommen och nästintill på något sätt "utanför" (i alla fall utanför alla nyheter)  som jag  känner mig efter en knapp månad på annat håll.

Den här gången var det lite extra spännande att börja jobba igen. En del har ändrats på jobbet. Och mer är på kommande. Det kommer att hända en massa i höst. Det är sådant jag gillar. Jag gillar det att ingen dag, eller ingen termin, ser likadan ut. Det medför ibland nya utmaningar, vilket å sin sida motiverar mig att jobba.

Det känns alltså riktigt bra att vara på jobb igen!

lördag 29 juni 2013

Frihet

Frihet är den känsla som betecknar det jag känner just nu. Jag känner att jag kan njuta av litet ännu lite mer. Njuta av det jag älskar mest. Sommaren, fram för allt sommarnätterna, människovimlet (det skriver jag då jag just nu medvetet håller mig borta från det värsta vimlet), ja människor i allmänhet. Frihet att tro och leva. Att kunna vara ännu mer den jag verkligen är.

Vad det än är frågan om så är bundenhet, rädslor, med flera, endast hinder. Först då de minskar eller släpper får en ut allt. Allt det bästa.

I måndag återgår jag till jobbet för en kort tid, men jag tror - och fram för allt hoppas - att känslan av frihet består. Ännu finns det mycket att glädjas av!



fredag 31 maj 2013

Den blomstertid nu kommer....


Minns ni den ännu? Skolavslutningen. Där stod ni klädda i finklänningen eller finbyxorna. Ni sjöng "Den blomstertid nu kommer" för allt tygen höll, samtidigt som ni kramade betyget i handen. En del av er log stolt och glad över ett bra betyg, andra kanske försökte skamset gömma det bakom ryggen. Hur som helst, nu behövde ni inte stressa mer. Men ni var otåliga. Ni bara väntade på att skolavslutningen skulle ta slut. Ni väntade på att få rusa ut i den långa, härliga sommaren!. Inga läxor, inga stränga lärare och inga tider för läggdags (i alla fall i era drömmar). Bara sol, sand, glass och lek med kompisarna hela långa dagen!

Nu är sommaren här igen. Juni månad lurar bakom hörnet. Det har varit en rolig majmånad! Jag hoppas också att ni trivs i mitt sällskap och vill fortsätta med det i annan form. Jag önskar en fin midsommar och en skön sommar!
Ps. Texten om avslutning gäller naturligtvis KP-bloggen. Jag fortsätter skriva här också på sommaren och hoppas ni har tid att läsa nu och då...







tisdag 28 maj 2013

Alltför lyckligt lottad


Ibland önskade jag att man kunde leva fler än ett liv. Ett enda liv känns så perspektivlöst. Vi kan endast leva vårt eget liv. Vi kan vandra tillsammans med andra men aldrig helt ta del av andras liv.

Det skulle vara lärorikt att veta hur det är att vara allvarligt sjuk, ha ett kognitivt funktionshinder eller vara rikeman. Eller, rikeman skulle jag egentligen inte vilja vara. Det känns redan nu ibland som om jag är alltför lyckligt lottad. Ibland brukar mamma med glimten i ögat säga att ”Om den rike skulle veta hur den fattige mådde”. Men det som mamma kallar för ”fattigdom” är en enorm rikedom för många människor på vår jord. Inte är vi fattiga ens på den skala enligt vilken vi i Finland räknas vara fattiga. För att inte tala om ett globalt perspektiv.

Kanske idén just ligger i att ha ett enda liv. Att se världen i första hand ur det perspektiv och ur de erfarenheter man själv har, men ändå kunna ta ställning till att alla människor skall ha det bra. Det gäller definitivt inte enbart materiell rikedom eller fattigdom. Det gäller lika mycket emotionell och andlig rikedom. Det är en uppgift för oss lyckligt lottade.

onsdag 8 maj 2013

Kristi himmelsfärd - en besvärlig helgdag?

Det är dags för Kristi himmelsfärd, eller Kristi flygare, som helgdagen nog oftare kallas. Åtminstone där jag rör mig. För en del är det en extra ledig dag, för andra en dag med kyrklig verksamhet.

Hur kommer det sig att jag så mycket oftare hör helgdagens "smeknamn", alltså Kristi flygare? Kan det  vara en slags "eufemism"? Det finns också en mängd föreslagna färdmedel som Kristus skulle ha åkt till himmelen i, men de får var och en lista på eget håll.
Är det som hände för 2000 år sedan så svårt att begripa med mänskligt förstånd att man måste hitta på ett mer lättsamt uttryck? Att Kristus lämnar det jordiska, men ändå är närvarande i det andliga, i ordet och sakramenten är svårt att greppa.
Men, måste man göra det? Det sköna med tro är att man inte behöver förstå allting. Det räcker att känna till vad som hänt och sedan luta tillbaka mot det. Luta tillbaka på tron på att Gud älskar och tar hand om oss. Att Kristus är närvarande fastän vi inte ser honom och inte helt han förstå hur det gick till då han lämnade det världsliga.

Jag ser inte heller något problem i eufemismer. Ord är ord. I detta fall är tron och tilliten viktigare än benämningen.

onsdag 1 maj 2013

Vintern rasat...

”Vintern rasat ut bland våra fjällar...” tillkännager Akademiska sångföreningen traditionsenligt då de officiellt sjunger in våren. Nu är det sålunda vår riktigt på riktigt. Jag hade nog hoppats på en något tidigare start, men vad kan man åt det? Snön har äntligen smält, gränsmattorna grönskar och blommorna blommar. Vackert så.

Nå, vem är jag som tycker så här? Mitt namn är Maria och är dövpräst till yrket. Jag är en person som försöker se det ljusa och glada i allting. Som försöker hitta de små guldkornen i vardagen och på jobbet. Alltså livet i allmänhet. Jag ser gärna livet som en vandring där vi aldrig kan veta vad som väntar bakom nästa krön . Det är det jag vill dela med er här i bloggen. Jag hoppas ni vill vandra med mig!

tisdag 30 april 2013

Kollektiv glädje


Jag skrev några dagar sedan om den privata festen eller sorgen. Idag skall mitt inlägg handla om den kollektiva glädjen.

Jag fascineras på något sätt av kollektiv glädje. Trots att det ofta ingår kommersialism och missbruk till den. Ser man på den glada sidan så handlar det om ett kollektivt festfixande. Folk tränger sig i affärerna med samma tanke i huvudet: Den Glada Festen. Hur roligt det skall bli på kvällen eller helgen. Alla gäster, allt sorglöst prat och alla hjärtliga skratt. Ingen tänker på att det kan gå illa. Och det skall man inte heller tänka på. Ibland är det rätt att fira. Njuta av fritiden. Med måtta, naturligtvis. Då mår man bättre och orkar med vardagen. Nu är det Valborgsmässoafton. Nu kan vi ha roligt!

Glada Wappen!





söndag 28 april 2013

Vackert

Jag har varit med om något helt fantastiskt. Av respekt för alla berörda och för att inte prata sönder mina minnen så skriver jag inga detaljer. Så mycket kan jag säga att det utspelade sig i Johanneskyrkan.

Min professionalitet var på prov några gånger. Det var nära på att jag hade fällt några tårar. Inte av sorg utan för att allt var så vackert. Så ljust. Så fyllt av hopp och ungdomlig livsglädje.

Amen.

torsdag 25 april 2013

Personlig fredag och andra dagar som ingen annan vet om

Idag är det torsdag. Jag tycker det ändå känns som fredag. Tekniskt sett är det inte veckans sista arbetsdag, jag jobbar i helgen, men då jag har semesterdag i morgon så känns det som fredag. Ett fredagsattribut saknas dock av naturliga orsaker. Det känns som extra mycket fredag då en av våra sekreterare kommer in i arbetsrummet och vattnar blommorna och pratar en stund. Oftast om att det igen är fredag...

Det är intressant hur en vanlig dag kan vara så speciell för någon, samtidigt som det är en helt vanlig dag för någon annan. Sådana är till exempel fester, seminariedagar, födelsedagar, semesterdagar, ett lands nationaldag med flera. För att inte tala om dagar med tyngre innehåll, så som dödsdagar och begravningsdagar. Dagen betyder så mycket för en själv, men ingen annan känner till det.

Livet i sig går ju inte heller att uppleva ur flera perspektiv. Vi delar på dagar, med eller utan samma betydelse för alla, men var och en kan bara personligen uppleva dagen på sitt eget sätt. Kanske det är en av de många styrkorna här i  livet. Att kunna dela på livet, men ändå ha en personlig synvinkel. Något som bara än ens eget.





måndag 22 april 2013

Människomöten

Istället för att skriva detta borde jag dra något gammalt över mig och bekänna mitt misstag. Men det gör jag inte utan vill berätta om ett fint möte i stället. Det innehöll visserligen just det misstag jag som historiker inte borde ha gjort. Nämligen att datera Johanneskyrkan några århundraden äldre än den är. Men den ser äldre ut...

Nå väl. Mötet med det amerikanska paret var för övrigt lyckat. Vi talade en lång stund, jag med processionskorset i händerna, vilket väckte munterhet bland turisterna. Jag kan aldrig säga nog hur mycket jag tycker om människomöten. Att möta olika människor i olika situationer. Att tala om vardag och tro. Livet i allmänhet. Underbart!



måndag 8 april 2013

Att leva här och nu

Det händer sig nu och då att jag tänker tillbaka på studietiden som en tid då jag verkligen levde. Nu känns det som om livet bara består av jobb. Jag går till jobbet, sitter vid mitt skrivbord eller gör nåt annat jobbrelaterat och går hem. Följande dag finner jag mig igen sittandes vid skrivbordet. Och dagen därpå...

Vad var det som gjorde studielivet så speciellt? Ja, det var spontaniteten. Ofta var jag hemma på dagarna, vilket kunde resultera i saker som förgyllde vardagen. Som den gången då dessertkaffet blev över en timme långt och jag och min vän drack två pannor kaffe. Eller alla de gånger då vi satt uppe till sent på kvällen och bara diskuterade i timmar. Det var härliga tider.

Men, ärligt talat lever jag nu också. Livet bara hotar glömmas bort. Senast idag vandrade jag hem via Nylandsgatan, alltså helt åt fel håll, bara för att jag kände för att  göra det. För att inte förglömma alla härliga sommarkvällar på stränder, alla gånger jag suttit på en parkbänk och läst böcker eller druckit en kopp té på ett härligt café efter arbetsdagen.

Livet är här och nu. Inte imorgon. Inte om en vecka. Allra minst då jag är färdigt med ett projekt. Utan just nu!



söndag 7 april 2013

Från en medvandrare till en annan

Medvandrare. Kan vi någonsin vara något annat än medvandrare? Kan vi veta hur någon av våra medvandrare känner? En del medvandrare går vi med hela livet, andra möter vi en kort tid för att inte ses igen. Vi delar erfarenhet och upplevelser med våra medvandrare. Vi skrattar med dem och tröstar dem. Men vi kan aldrig helt veta hur det är att vara någon annan. Vi kan bara leva vårt eget liv. Ja, vi skall bara leva vårt eget liv. Vi kan inte helhjärtat vara något annat än det vi är. Det vi är avsedda att vara. Allt vi gör färgas mer eller mindre av våra egna erfarenheter, känslor och åsikter. Därför är det farligt att döma någon som vi inte känner. Vi kan inte veta vad personen varit med om.

Att vara medvandrare är väldigt givande. Jag tror att vi kan lära oss något från alla människor vi möter. Av allt vi upplever. Både av det stora och svåra och det lilla och enkla.

Jag kommer att blogga om livet här och nu. Om små saker som gör mig lycklig. Om stora saker som gör mig arg eller bekymrad. Om att vara medvandrare. Välkommen att vandra med mig!

söndag 3 mars 2013

Varför så bråttom?

Jag besökte en vän.Vi satt och diskuterade rofyllt i några timmar. Då det var dags att gå hem hade vädret blivit soligt. Jag valde att promenera hem. På grund av det vackra vädret  ville jag inte gå hem direkt, utan bestämde mig för att gå ännu en liten bit. Det jag hade planerat att göra kunde nog vänta lite, tänkte jag. Jag skyndade mig förbi porten och gick ett litet stycke. Då hörde jag fågelsång. Jag stannade som mot en vägg och tittade mig omkring. I ett träd satt några gråsparvar och sjöng av hjärtats lust. Jag stannade en stund och lyssnade på sången. Fågelsången fick mig lugn men samtidigt  lite snopen. Här hade jag skyndat mig för att hinna njuta lite mer av solen och fågelsången, utan att egentligen ens lägga märke till dem. Resultatet var att jag hörde fågelsången först då jag valde att fortsätta min promenad. Om jag gått hela vägen i maklig takt hade jag fått ut mycket mer av promenaden. Mer sol och fram för allt mer fågelsång. Nu lyckades jag inte egentligen slappna av helt och hållet då tankarna hela tiden var ett steg före, på det, jag skulle göra då jag kommit hem.

Varför har vi så bråttom hela tiden? Också på fritiden finns en tendens att planera in en massa för att hinna med så mycket som möjligt innan vi igen återgår till vardagen. Utan att vi tänker på det blir resultatet att vi egentligen aldrig slappnar av helt och hållet.  Är det faktiskt så att vi får mer gjort då vi gör en massa och skyndar oss? Jag tror inte det. Jag tror tvärt om att vi förlorar en hel del då vi rusar framåt utan att hinna lägga märke till det vi redan har. Livet är egentligen för kort att bara se framåt och blunda för allt det vi fått. Därför är det dags att stanna upp och ta vara på det som finns. Att leva i stunden.