Det är dags för Kristi himmelsfärd, eller Kristi flygare, som helgdagen nog oftare kallas. Åtminstone där jag rör mig. För en del är det en extra ledig dag, för andra en dag med kyrklig verksamhet.
Hur kommer det sig att jag så mycket oftare hör helgdagens "smeknamn", alltså Kristi flygare? Kan det vara en slags "eufemism"? Det finns också en mängd föreslagna färdmedel som Kristus skulle ha åkt till himmelen i, men de får var och en lista på eget håll.
Är det som hände för 2000 år sedan så svårt att begripa med mänskligt förstånd att man måste hitta på ett mer lättsamt uttryck? Att Kristus lämnar det jordiska, men ändå är närvarande i det andliga, i ordet och sakramenten är svårt att greppa.
Men, måste man göra det? Det sköna med tro är att man inte behöver förstå allting. Det räcker att känna till vad som hänt och sedan luta tillbaka mot det. Luta tillbaka på tron på att Gud älskar och tar hand om oss. Att Kristus är närvarande fastän vi inte ser honom och inte helt han förstå hur det gick till då han lämnade det världsliga.
Jag ser inte heller något problem i eufemismer. Ord är ord. I detta fall är tron och tilliten viktigare än benämningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar