Av en olyckligt lycklig, eller lyckligt olycklig, omständighet råkade jag ha orsak att besöka Grankulla kyrka. Det visade sig vara ett bra beslut. Jag fick veta att Kauniasten kirkkokuoro firade sina 35 år med jubileumskonsert. Den ville jag absolut gå på!
En sådan konsert! Den väckte alla känslor vid liv. Det gick kalla kårar av välbehag vid kända kristna sånger såsom Suojelusenkeli och Pekka Simojokis Sama taivas, sama maa. Negro spirtituals svängde om rejält stärkt av en orkester. When the saints go marsching in var publikens favorit. Vid finländska sånger såsom Kotomaamme använde fjol och dragspel. Vi började nostalgiskt med att sjunga Suvivirsi tillsammans. Den sista sången var Finlandia spelad på kyrkorgel. Då fällde jag en tår.
Konserten var indelad i fem sektioner: Valo (Ljus), Ilo (Glädje), Turva (Trygghet), Rakkaus (Kärlek) och Koti (Hemmet).
Jag blev på väldigt gott humör av konserten. Trots att jag är jävig vågar jag påstå att dylika pigga och känslofyllda tillställningar bara är positivt för kyrkan. De ger en bra bild av en kyrka som har något att ge till alla. Mer svängig musik till kyrkan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar