I skrivande stund är jag på väg mot Åbo och svenska teatern. I kväll blir det dags för "Jesus Christ Superstar". Det ska bli intressant att se hurdan version den här är. Jag har sett musikalen som amatörteater på Grand i Borgå i slutet av 1990-talet. Jag äger en cd-skiva av JCS inspelad 1996 i London. Nu blir det en tredje version.
Musikalen har inverkat på mig, inte minst musiken. Stundvis kändes musiken något mystisk, andra gånger är den en ren njutning. Det intressanta är att melodierna återkommer flera gånger i samma musikal. De stöder också texten.
Själva berättelsen och innehållet har inte någonsin provocerat mig, vilket den gjorde då den ursprungliga versionen lanserades på 1960-talets slut. Jag hoppas att de i dagens version fått med aktuella frågor och kanske också något smått provocerande...
Visar inlägg med etikett kultur. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett kultur. Visa alla inlägg
torsdag 3 april 2014
onsdag 21 augusti 2013
Karisma
Några kvällar sedan satt jag som trollbunden och såg lyssnade på en person vars musik eller konst egentligen inte föll mig helt i smaken. Jag var på Yoko Onos konsert, eller snarare konstföreställning, på Helsingfors festspel. Där stod hon, en kort och späd kvinna klädd i blå jeans, svart polotröja och en vit hatt på sned, och utstrålade karisma. Om man inte visste det, skulle man aldrig ha trott att hon fyllt 80-år. Hennes röst var ren och klar som en yngre kvinnas. Det som var det mest märkliga var att hon, denna lilla kvinna, fyllde hela salen med sin närvaro. Hennes uppträdande gjorde ett djupt intryck på mig.
Karisma är något man antingen har, eller inte har. Karisma är inget man så där bara kan skapa hur man än skulle vilja.
Det är rent ut sagt en njutning att lyssna och se på personer med karisma. Förutsatt att de använder sin karisma på ett fördelaktigt sätt, alltså. Karisma kan både vilseleda och uppmuntra. En karismatisk person kan vara en stor källa till inspiration då man märker att personen kan sin sak, men inte skryter med det, utan delar med sig av förmågan. Jag tror en karismatisk person trollbinder eftersom hen är så närvarande. Det känns som att hen verkligen talar till dem som lyssnar, inte till någon annan. Det är en ädel konst, som inte alla klarar av.
Kanske karisma är något som kommer med tiden. Då man känner sig säker på sin sak och vet vem man är. Eller så är det helt enkelt en nådegåva.
Karisma är något man antingen har, eller inte har. Karisma är inget man så där bara kan skapa hur man än skulle vilja.
Det är rent ut sagt en njutning att lyssna och se på personer med karisma. Förutsatt att de använder sin karisma på ett fördelaktigt sätt, alltså. Karisma kan både vilseleda och uppmuntra. En karismatisk person kan vara en stor källa till inspiration då man märker att personen kan sin sak, men inte skryter med det, utan delar med sig av förmågan. Jag tror en karismatisk person trollbinder eftersom hen är så närvarande. Det känns som att hen verkligen talar till dem som lyssnar, inte till någon annan. Det är en ädel konst, som inte alla klarar av.
Kanske karisma är något som kommer med tiden. Då man känner sig säker på sin sak och vet vem man är. Eller så är det helt enkelt en nådegåva.
torsdag 16 maj 2013
Läsa psalmboken
Förra veckan kunde vi läsa i KP (nr 19/ 8.5.2013) om Kiki
Alberius-Forsman som gillar att skriva psalmer. Hon har bland annat
skrivit en fin och somrig "Solrospsalm".
Också jag gillar psalmer. Jag har tänkt att jag någon dag borde sätta mig ner och läsa psalmboken. Ja, inte sjunga psalmer, utan läsa dem. Psalmerna har en djup och talande text som lite försvinner i sången, då jag själv sjunger, eftersom själva melodin kräver sin uppmärksamhet. Psalmerna kan vara förenklade bibelverser. Lite enklare att förstå än ordinarie texterna. De är också vackra dikter. Psalmer borde med fördel citeras mer, tycker jag.
Med följande ord önskar jag er en god start på dagen:
"Du livets sol i Kristus här,
till världens fröjd uppstigen,
kom, lys för oss och bliv oss kär,
och tag vår kärlek fången"
(Psb 508:4, J.L. Runeberg)
Också jag gillar psalmer. Jag har tänkt att jag någon dag borde sätta mig ner och läsa psalmboken. Ja, inte sjunga psalmer, utan läsa dem. Psalmerna har en djup och talande text som lite försvinner i sången, då jag själv sjunger, eftersom själva melodin kräver sin uppmärksamhet. Psalmerna kan vara förenklade bibelverser. Lite enklare att förstå än ordinarie texterna. De är också vackra dikter. Psalmer borde med fördel citeras mer, tycker jag.
Med följande ord önskar jag er en god start på dagen:
"Du livets sol i Kristus här,
till världens fröjd uppstigen,
kom, lys för oss och bliv oss kär,
och tag vår kärlek fången"
(Psb 508:4, J.L. Runeberg)
fredag 10 maj 2013
Teckenspråket är vår kultur
Det är muntert prat och glada skratt. Sång, menuett, folkdans och
sketcher. Det är liv och rörelse, en massa människor - men tyst. Vad är
det? Ja, det är Döva seniorers kulturevenemang, förstås. Dagarna, vars
teman är "Teckenspråket är vår kultur" ordnas för 15:e gången, i år på
Alexandersteatern i Helsingfors. Vid evenemanget syns både finska och
svenska sida vid sida, även om bidragen på finlandssvenskt teckenspråk
är färre. Det har varit roligt att träffa vänner och nya bekanta. I
kväll är det dags för kvällsmässa i Gamla kyrkan. Det blir nog lite dans
där också vill jag lova.
I morgon blir det mer av det roliga. Vad är ett bättre slut på denna vecka än just detta?
I morgon blir det mer av det roliga. Vad är ett bättre slut på denna vecka än just detta?
tisdag 7 maj 2013
Stad i ljus
![]() |
| Morgonljus |
O, vad jag älskar Helsingfors! Stadsvyn, människorna, alla serveringar och vimlet, i den mån man kan tala om vimmel! Helsingfors är en vacker stad. Den är vacker under alla årstider, men fram för allt under klara, kalla vinterdagar då snön skiner i kapp med Storkyrkan.
För att inte tala om kvällssolen en ljum sommarkväll (ja, de förekommer verkligen). Det mjuka skenet som smeker stränderna och husen vid kajkanten. Härligt!
Ja, Helsingfors har jag bott i sedan jag började studera och den här staden lämnar jag inte i första taget. Jag älskar min hemstad så mycket.
onsdag 1 maj 2013
Vintern rasat...
”Vintern rasat ut bland våra fjällar...” tillkännager Akademiska sångföreningen traditionsenligt då de officiellt sjunger in våren. Nu är det sålunda vår riktigt på riktigt. Jag hade nog hoppats på en något tidigare start, men vad kan man åt det? Snön har äntligen smält, gränsmattorna grönskar och blommorna blommar. Vackert så.
Nå, vem är jag som tycker så här? Mitt namn är Maria och är dövpräst till yrket. Jag är en person som försöker se det ljusa och glada i allting. Som försöker hitta de små guldkornen i vardagen och på jobbet. Alltså livet i allmänhet. Jag ser gärna livet som en vandring där vi aldrig kan veta vad som väntar bakom nästa krön . Det är det jag vill dela med er här i bloggen. Jag hoppas ni vill vandra med mig!
Nå, vem är jag som tycker så här? Mitt namn är Maria och är dövpräst till yrket. Jag är en person som försöker se det ljusa och glada i allting. Som försöker hitta de små guldkornen i vardagen och på jobbet. Alltså livet i allmänhet. Jag ser gärna livet som en vandring där vi aldrig kan veta vad som väntar bakom nästa krön . Det är det jag vill dela med er här i bloggen. Jag hoppas ni vill vandra med mig!
onsdag 24 april 2013
Ljudböcker
Jag lyssnar för tillfället på den första ljudboken i mitt vuxna liv. Som barn ägde jag två ljudböcker, av vilka "Hyppelihiiri Myökkipyökkimetsässä" ("Klas klättermus", av Thorbjörn Egner) var min absoluta favorit. Den jag nu lyssnar på är lånad på bibliotek. Den heter "Flyga drake" och är skriven av Khaled Hosseini.
Det är skönt att lyssna på ljudböcker. Skönare än jag kunnat vänta mig. Till och med den bok jag nu lyssnar på är behaglig att lyssna på trots att texten stundvis är ganska rå. Det är dels läsarens röst som är så mild. Dels är det själva situationen som är så skön. Avslappnad. Det är bar att bara ligga och lyssna. Jag behöver inte göra något annat. Sådant har jag inte varit med om sedan jag var barn. Tydligen är det upplevelse också vuxna har behov av.
Det är skönt att lyssna på ljudböcker. Skönare än jag kunnat vänta mig. Till och med den bok jag nu lyssnar på är behaglig att lyssna på trots att texten stundvis är ganska rå. Det är dels läsarens röst som är så mild. Dels är det själva situationen som är så skön. Avslappnad. Det är bar att bara ligga och lyssna. Jag behöver inte göra något annat. Sådant har jag inte varit med om sedan jag var barn. Tydligen är det upplevelse också vuxna har behov av.
onsdag 27 mars 2013
Se människan!
Den senaste tiden har det varit en hel del diskussion om människovärde. Debatten har gått het om huruvida samkönat äktenskap är en människorättsfråga, eller om det över huvud taget är något som är OK.
Andra återkommande ämnen är vilken roll etnicitet och religion har. Det talas mycket om hur mycket vikt bör läggas vid invandrares etnicitet eller religion. Att åsikterna går i sär är inget nytt. Så kommer det antagligen alltid att vara. På gott och ont. Samtidigt blir vi påminda det om hur viktigt det är att känna till sin egen religiösa och kulturella bakgrund i möte med andra kulturer och religioner. I ett skede debatterades det om det är OK för kristna att yoga, eller om yoga är en slags religiös utövning snarare än en motionsform.
Jag förnekar inte att religion och kultur är viktiga. Men jag vill se ännu djupare. Jag vill se människan bakom etniciteten, kulturen och religionen. Alla är vi människor. Alla är vi innerst inne lika sårbara. Alla behöver vi omtanke och kärlek. Alla behöver vi få bekräftelse över att vi duger precis sådana vi är, med de fel och brister vi alla har. Alla brås vi på vår kultur och vår bakgrund. Alla har inte samma lycka att få växa i ett hem fylld av omtanke och kärlek. Men alla har rätt att bli älskade. Ingen har rätt att frånta någon människa den rätten. Det är det som är det viktiga att komma ihåg. Ingen får frånta en annan människa rätten att vara människa.
Andra återkommande ämnen är vilken roll etnicitet och religion har. Det talas mycket om hur mycket vikt bör läggas vid invandrares etnicitet eller religion. Att åsikterna går i sär är inget nytt. Så kommer det antagligen alltid att vara. På gott och ont. Samtidigt blir vi påminda det om hur viktigt det är att känna till sin egen religiösa och kulturella bakgrund i möte med andra kulturer och religioner. I ett skede debatterades det om det är OK för kristna att yoga, eller om yoga är en slags religiös utövning snarare än en motionsform.
Jag förnekar inte att religion och kultur är viktiga. Men jag vill se ännu djupare. Jag vill se människan bakom etniciteten, kulturen och religionen. Alla är vi människor. Alla är vi innerst inne lika sårbara. Alla behöver vi omtanke och kärlek. Alla behöver vi få bekräftelse över att vi duger precis sådana vi är, med de fel och brister vi alla har. Alla brås vi på vår kultur och vår bakgrund. Alla har inte samma lycka att få växa i ett hem fylld av omtanke och kärlek. Men alla har rätt att bli älskade. Ingen har rätt att frånta någon människa den rätten. Det är det som är det viktiga att komma ihåg. Ingen får frånta en annan människa rätten att vara människa.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)


