Visar inlägg med etikett medmänsklighet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett medmänsklighet. Visa alla inlägg

tisdag 15 april 2014

Att representera sitt land

"Glöm inte att ni representerar Finland varje gång ni är utomlands. Tänk på att bete er bra". Dessa ord av V. har stannat i mitt minne trots att det är flera år sedan jag senast rest med naturklubben.

Vi representerar Finland då vi reser utomlands, men visst gör vi det också i vårt hemland. Framför allt inför turister och invandrare. Vad än vi gör och vilka beslut vi än tar bör vara respektfyllda och uppvisa gott beteende. Varför tar vi så lätt vår lokala omgivning för givet?


torsdag 4 juli 2013

Hos oss är allt noRmalt !

Varför verkar det vara så mycket lättare att godkänna avvikelser från normer hos andra än hos dem som står en nära? Jag har funderat på den frågan under en längre tid. Själv försöker jag avvänja mig helt från all slags normtänkande. Det är inte alltid helt lätt, måste medges. Men det är inte omöjligt. Kanske vi ändå behöver någon slags linjer att följa? Men behöver de alltid grunda sig på majoritetens tänkesätt?

tisdag 28 maj 2013

Alltför lyckligt lottad


Ibland önskade jag att man kunde leva fler än ett liv. Ett enda liv känns så perspektivlöst. Vi kan endast leva vårt eget liv. Vi kan vandra tillsammans med andra men aldrig helt ta del av andras liv.

Det skulle vara lärorikt att veta hur det är att vara allvarligt sjuk, ha ett kognitivt funktionshinder eller vara rikeman. Eller, rikeman skulle jag egentligen inte vilja vara. Det känns redan nu ibland som om jag är alltför lyckligt lottad. Ibland brukar mamma med glimten i ögat säga att ”Om den rike skulle veta hur den fattige mådde”. Men det som mamma kallar för ”fattigdom” är en enorm rikedom för många människor på vår jord. Inte är vi fattiga ens på den skala enligt vilken vi i Finland räknas vara fattiga. För att inte tala om ett globalt perspektiv.

Kanske idén just ligger i att ha ett enda liv. Att se världen i första hand ur det perspektiv och ur de erfarenheter man själv har, men ändå kunna ta ställning till att alla människor skall ha det bra. Det gäller definitivt inte enbart materiell rikedom eller fattigdom. Det gäller lika mycket emotionell och andlig rikedom. Det är en uppgift för oss lyckligt lottade.

tisdag 21 maj 2013

En i gänget

Tjärubytta, brännboll, fruktsallad, Hela havet stormar... Dessa klassiska lekar har något gemensamt. Den som blir ensam är den som försöker finna en plats och blir en del av gänget eller så undviker man att bli utanför. Ibland känns det jättejobbigt att vara den som är utanför. Den högsta önskan är att vara en i gänget.

Det är viktigt att vara en i en grupp. Det är inte bra att vara ensam. Fram för allt inte ofrivilligt ensam. Människan är ett flockdjur. Vi behöver varandra.
Att vara en del av en grupp är ändå inte heller endast ett värde i sig. Alltid finner vi inte sin roll, eller så känner vi av någon orsak inte att vi till fullo är oss själva i gruppen.

Då vi har funnit en grupp där vi trivs och där vi känner att vi är en jämställd del och vi kan vara oss själva, då trivs vi. Då märker vi också hur mycket vi behöver det för att må bra.

lördag 4 maj 2013

Vår på min hemö

Våren har kommit också hit till Kråkö. Min kära hemö i Borgå. I det som förr var Borgå landskommun, det som nu är... landsbygd. I alla fall lär det inte vara skärgård...

Hur som helst. Det är inte så nogrannt. Jag trivs bra på denna ö med lite över 300 personer. Majorieten svenskspråkiga, men med allt fler finskspråkiga. Men några större problem har inte uppstått.

Det är en ö där de flesta känner varandra. Det är så det skall vara. En trygghet på något sätt.


söndag 28 april 2013

Vackert

Jag har varit med om något helt fantastiskt. Av respekt för alla berörda och för att inte prata sönder mina minnen så skriver jag inga detaljer. Så mycket kan jag säga att det utspelade sig i Johanneskyrkan.

Min professionalitet var på prov några gånger. Det var nära på att jag hade fällt några tårar. Inte av sorg utan för att allt var så vackert. Så ljust. Så fyllt av hopp och ungdomlig livsglädje.

Amen.

lördag 27 april 2013

Familjeprojekt aux Lindberg

Då vi skall göra något i familjen gör vi det ofta tillsammans. Till den nuvarande familjekonstellationen hör tre personer, mor, far och jag. Min bror håller sig, smart nog, på ett tryggt avstånd från oss andra råddbollar. Det kunde göras en fars av våra familjeprojekt. Det går inte att göra något utan en massa rop, viftande och springande på samma ställe. En gång kom grannen rentav och frågade vad det var vi höll på med. Den gången drog vi bort katthår med tejp från en matta...

Min absoluta favorit är den gången vi skulle resa ett trädgårstält. Ett sådant med sex sidor, av vilka tre har väggar och tre är öppna. Det blev ett massa rop och viftande den gången också. Tältet rasade nog ett par gånger innan vi slutligen fick upp det, men när det väl var rest så satt vi många många gånger under det och njöt av sommaren.

Avsikten med denna text är inte att berätta hur virriga vi är. Avsikten är att berätta hur mycket jag älskar min familj!

söndag 7 april 2013

Från en medvandrare till en annan

Medvandrare. Kan vi någonsin vara något annat än medvandrare? Kan vi veta hur någon av våra medvandrare känner? En del medvandrare går vi med hela livet, andra möter vi en kort tid för att inte ses igen. Vi delar erfarenhet och upplevelser med våra medvandrare. Vi skrattar med dem och tröstar dem. Men vi kan aldrig helt veta hur det är att vara någon annan. Vi kan bara leva vårt eget liv. Ja, vi skall bara leva vårt eget liv. Vi kan inte helhjärtat vara något annat än det vi är. Det vi är avsedda att vara. Allt vi gör färgas mer eller mindre av våra egna erfarenheter, känslor och åsikter. Därför är det farligt att döma någon som vi inte känner. Vi kan inte veta vad personen varit med om.

Att vara medvandrare är väldigt givande. Jag tror att vi kan lära oss något från alla människor vi möter. Av allt vi upplever. Både av det stora och svåra och det lilla och enkla.

Jag kommer att blogga om livet här och nu. Om små saker som gör mig lycklig. Om stora saker som gör mig arg eller bekymrad. Om att vara medvandrare. Välkommen att vandra med mig!

torsdag 28 mars 2013

Ett "God morgon!" och ett leende

Att stanna upp någon minut  och diskutera med sin medvandrare, det tycker jag verkligen om. Det kan vara några ord med kollegan, men det är ännu bättre om det är med någon okänd person på gatan, i bussen, på perrongen. Det kan vara snack om försenad buss, om det härliga alternativt ruskiga vädret, om en reklam eller en annan bild som råkar vara nära. Ibland stannar det vid några ord, andra gånger blir diskussionen längre och snäppet djupare. Varje diskussion är ett möte. Varje möte har en betydelse av något slag. Om inte annat så betyder varje möte att bli sedd och hörd.

Det fanns en tid då jag alltid tog emot gratistidningar av tidningsutdelare. Orsaken var dels att jag ville läsa tidningen, dels av att tidningsutdelaren alltid önskade "God morgon!" med ett leende på läpparna. Det var en liten hälsning och ett litet leende, men det betydde väldigt mycket för mig vid den tiden.

Jag är inte alltid en social varelse, allra minst om morgnarna. Men jag strävar till att behandla mina medvandrare så som jag önskar bli behandlad själv. Därför  strävar jag att möta människor med leende och vänliga ord.  Det är det som ger guldkant i tillvaron.

tisdag 19 mars 2013

En glädjens och hoppets dag!

Idag är dagen många väntat på. En dag fylld av hopp och förväntan. En dag då jag  åter börjar se ljus i horisonten, efter några tunga veckor.

Några veckor sedan, då lagutskottet, med snäv marginal, fällde förslaget om jämställd äktenskapslag var det en tung dag. Många 'Varför?' kretsade i huvudet. Varför är det så svårt att se alla människor och alla förhållanden jämställda? Varför duger inte alla människor sådana som vi är? Varför är det så svårt att inse hur fult registrering av förhållanden egentligen låter? Sedan länge har devisen "Man registrerar bilar och djur - inte människor" spridits.Trots att den blivit en klyscha, känns den mer aktuell än någonsin. Idag, år 2013, är det mer än någonsin aktuellt att ge alla människor rätt att vigas, må det så vara borgerligt.

Idag är det en glädjens dag! Det är härligt att se hur antalet underteckningar på medborgarinitiativet om jämställd äktenskapslagstiftning bara ökar. I skrivande stund är antalet underskrifter bara snäppet från minimiantalet. Nu får vi bara hoppas att det inte stannar på den här nivån, utan att ärendet verkligen går vidare. Men hoppet om en mer jämlik framtid är och förblir!

lördag 9 mars 2013

Skall vi faktiskt bygga ett sjukhus tillsammans?

Till vilket grad bör kommunen klara av att erbjuda service utan invånarnas hjälp? Den frågan är aktuell nu då det finns ett behov av ett nytt barnsjukhus till Helsingfors. I samband med att behovet  blivit allt mer akut, har ett projekt att samla in pengar för sjukhuset startat. Till kampanjen hör affischer som är designade för att väcka uppmärksamhet både hos barn och vuxna. På affischen finns en bild av en tecknad man som skuffar en skottkärra med byggnadsmaterial. Kampanjens slogan är "Vi bygger tillsammans ett nytt barnsjukhus".

 Jag kan personligen intyga att det definitivt är nödvändigt att låta bygga ett nytt barnsjukhus. Det har redan länge funnits ett behov. Jag har under min barndom regelbundet besökt Barnkliniken och minns otaliga renoveringar. Det är definitiv dags att bygga ett nytt sjukhus.

Det jag inte riktigt gillar är att man nu börjat ett projekt att samla in pengar från privatpersoner. Jag tycker att kommunen och staten borde kunna bekosta ett sjukhus utan att privatpersoner skall behöva betala det. Det kanske är ett i-landsproblem. Men jag tycker att hälsan är så viktig. Fram för allt barnens hälsa.