Hos oss är allt noRmalt !

Varför verkar det vara så mycket lättare att godkänna avvikelser från normer hos andra än hos dem som står en nära? Jag har funderat på den frågan under en längre tid. Själv försöker jag avvänja mig helt från all slags normtänkande. Det är inte alltid helt lätt, måste medges. Men det är inte omöjligt. Kanske vi ändå behöver någon slags linjer att följa? Men behöver de alltid grunda sig på majoritetens tänkesätt?