Ibland kan trappor vara det mest jobbiga som finns. Många gånger har jag stått vid trappor och försökt hitta den närmaste hissen. Som gående kan jag på intet vis veta hur det är att vara rullstolsburen. De gånger jag rört mig tillsammans med min rullstolsburna vän har inte egentligen varit så många, men tillräckligt många. Tillräckligt många för att ha fått ett nytt perspektiv på världen. Tillräckligt många för att inse att många byggnader är planerade för gående.
På sportlovet var jag i Paris. Alla caféer och restauranger hade toaletten i våningen under, dit man främst kom med trappor. Husen var visserligen gamla, men det hjälper inte i praktiken. I Finland är situationen bättre. Men inte ens alla inva-WC:n är handikappvänliga. Höjden är en inva-WC dit vi måste bära min vän eftersom den var för trång!
Trenden har vänt! Nuförtiden måste byggnader vara anpassade för personer med rörelsehinder. Vackert så. Men stora skepp vänder långsamt. Som exemplet ovan visar så är tanken ibland bättre än resultatet. Alla arkitekter borde en dag antingen pröva på att vara funktionshindrad eller röra sig en vecka tillsammans med en rullstolsburen. Kanske det kunde göra skillnad i arkitekturen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar