Det finns förväntningar på hurdan en skall vara. En skall helst gifta sig och ha barn. Det verkar höra till saken att ha barn, helt enkelt. Det finns människor som känner en viss press på sig då de inte har barn. En del lider av ofrivillig barnlöshet, andra väljer att leva utan barn. Framför allt de som väljer att vara barnfria kan ändå känna sig utanför då många av deras vänner är föräldrar. De känner sig olustiga då släktingar mer eller mindre ifrågasätter deras val att inte ha barn.
En ökad tolerans eller större förståelse för personer som medvetet väljer bort barnen skulle behövas.
Jag hör till de barnfria. Jag har egentligen aldrig haft någon större längtan efter barn, vilket ibland har känts lite märkligt. Nu för tiden har jag blivit kvitt känslan att känna mig udda. Jag tror det finns en avsikt bakom min barnfrihet. Jag upplever att det är meningen att jag skall göra något annat med mitt liv än vara mamma. Även om jag inte ännu kan se vilken den är, tror jag att jag en dag kan blicka tillbaka på mitt liv och se vilken den var.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar