Är det sommar eller höst, jobb eller semester?

Jag såg på Instagram en skämtbild där det stod ungefär så här: "Nu är den här, sommaren, årets bästa dag!" I år inföll den igår. Då var det soligt, varmt och skönt. Idag har det igen regnat. Då man ser på den mulna himmelen och på den svala temperaturen kunde man tro att det är den 29.9 i stället för den 29.6 vilket det de facto är. Jag minns en liknande sommar. För ungefär tio år sedan stod regnet som spön i marken hela sommaren. Då svämmade Olympiastadion nästan över och någon simmade (!) på Helsingegatan! I år har det inte varit riktigt lika illa. Månne inte det blir varmt ännu innan hösten kommer?

Min inre klocka är minst lika snurrig som vädret. Imorgon börjar jag jobba igen, men det känns inte så (ännu i alla fall). Jag återvänder inte ännu till mitt ordinarie jobb utan till vikariatet i Esbo svenska församling. Det ska bli intressant att pröva på församlingsarbete utan någon arbetstid!

Glädje över årens gång!

Att bli äldre känns egentligen riktigt skönt! Livet blir enklare på något sätt. Stundvis stannar det upp på ett bra sätt. Självsäkerheten och förnöjdheten har ökat.
 Då jag var ung, tonåring och kring 20 år, hade jag bråttom. Jag tänkte väldigt svartvitt och räknade ut att då jag börjar studera som 19 åring blir jag klar efter 5 år, alltså som 24-åring. Då hinner jag bl.a. arbeta i över 40 år.
Tja, det gick inte så. Efter 8 år blev jag färdig, och hade hunnit med byte av huvudämne, mellanår med heltidsjobb och ett givande studie- och nationsliv. Och ja, då räknade jag inte längre arbetsår.

Livet består av så mycket mer än jobb (trots allt). Det är just den insikten som kommit då jag blivit äldre. Jag har fått en bättre förmåga att kunna njuta av det enkla i livet. Av vännerna och naturen. Av dofter, färger och ljud. Och det det blir säkert bara bättre med tiden!

Härliga majsol!

Det är något speciellt med värme och ljus. Åtminstone för oss nordbor som är vana att det är kallt och mörkt. Är det månne mörkret och kylan som gör oss så inbundna och tystlåtna? Värmen och ljuset smälter vårt skal. Vi blir gladare och öppnare. Gatorna och parkerna fylls av människor. Folk hälsar på varandra och pratar lättare med också med främlingar.

Jag stortrivs sådana här varma dagar. Dagar då värmen får doften från hundratals blommor att spridas i luften. 
Framför allt älskar jag varma sommarkvällar. Jag lägger mg gärna på soffan på balkongen och läser en bok. Eller så tar jag med en bok och kanske lite té med tilltugg till  stranden eller i en park. Snart är det också möjligt att igen kunna ta sig ett kvällsdopp. Försommaren är en härlig tid!

Heja Finland! - på isen och i Köpenhamn

Nu är det igen den tid på året då en massa människor samlas framför TV-apparaten för att se på Lejon på skridskor och klubba i handen (eller vilket ishockeylag man än hejar på). Jag är en av dem, men jag ser bara de VM- matcher där Finland spelar. Det är tråkigt att fram för allt seger kan trigga till felaktig hemlandsstålthet. Det hindrar mig inte att se på spelet. Orsaken till övertrampet beror inte på sporten utan supportrarnas inställningar till andra. Om Finland vinner i år hoppas jag att vi kan fira lika städat som år 1995.

Finland tävlingar också i annat ikväll, Eurovisian song contest. Tummarna upp för Finlands bidrag! Även om jag fakriskt hoppas och tror att ett annat, fantastiskt bidrag vinner...




Deaf Lions (2013)

Öppenhet för de små viktiga stunderna

Att representera sitt land

"Glöm inte att ni representerar Finland varje gång ni är utomlands. Tänk på att bete er bra". Dessa ord av V. har stannat i mitt minne trots att det är flera år sedan jag senast rest med naturklubben.

Vi representerar Finland då vi reser utomlands, men visst gör vi det också i vårt hemland. Framför allt inför turister och invandrare. Vad än vi gör och vilka beslut vi än tar bör vara respektfyllda och uppvisa gott beteende. Varför tar vi så lätt vår lokala omgivning för givet?

Skönhetsdrottning som dragplåster- förkastligt!

Jag såg nyss en reklam över något slags evenemang där bl.a. Miss Finland nämndes som dragplåster. Mig lockde det inte alls, av flera orsaker. Dels var kvinnans namn helt okänt. Har det ordnats misstävlingar våren 2014? Bryt mig inte.

Jag tycker inte alls om skönhetstävlingar. De må ha haft sin plats förr då samhället fungerade på ett annat sätt än idag. De är kränkande i det att de bara fokuserar på det yttre.

Jag önskar att det fanns fler program, eller helst en ständig atmosfär där man betonar inre styrka och fysiskt välmående. Att alla skulle lära sig att älska sig själv just sådan som man är. Utan någon tävling.

Troget ressällskap

Fördelen med att färdas mycket i tåg och bussar är att jag hinner läsa mycket. Jag bär alltid en bok i väskan. De böcker jag läser är av olika slag. Metroresan är så kort att den bok jag läser på metrotåget måste ha tillräckligt korta kapitel (jag avslutar ogärna läsningen mitt i ett kapitel) medan de böcker som följer mig på längre resor med fördel kan vara tjockare. Dock sådana som inte väger allt för mycket.

Jag är tacksam över mina föräldrar som läste för mig som barn och lärde mig gilla böcker. En bok är ett trevligt ressällskap

Spontana möten

Jag gillar spontana möten. Ibland kan de rentav vara bättre än de planerade. De är ju inte bundna till något överenskommet, endast möjligtvis till en bakre tidsgräns. Där emot kan de resulterara i mycket - glädje, skratt, ideer och möjligtvis nytt möte. Idag träffade jag en vän, visserligen på en plats där jag visste att hon kunde vara. Mötet blev ändå spontant och förgyllde min kväll ännu lite mer.

Tredje gången JCS

I skrivande stund är jag på väg mot Åbo och svenska teatern. I kväll blir det dags för "Jesus Christ Superstar". Det ska bli intressant att se hurdan version den här är. Jag har sett musikalen som amatörteater på Grand i Borgå i slutet av 1990-talet. Jag äger en cd-skiva av JCS inspelad 1996 i London. Nu blir det en tredje version.

Musikalen har inverkat på mig, inte minst musiken. Stundvis kändes musiken något mystisk, andra gånger är den en ren njutning. Det intressanta är att melodierna återkommer flera gånger i samma musikal. De stöder också texten.

Själva berättelsen och innehållet har inte någonsin provocerat mig, vilket den gjorde då den ursprungliga versionen lanserades på 1960-talets slut. Jag hoppas att de i dagens version fått med aktuella frågor och kanske också något smått provocerande...

En månad senare

En månad är en kort tid. Jag minns ännu den dag då jag nyss återvänt från julsemestern, det var andra veckan i januari, då chefen meddelade att det finns deltidsjobb i Esbo svenska församling.
En månad senare besökte vi Esbo för att diskutera det praktiska. Vad långt det kändes till 1 april.
En månad senare var det bara en månad till att jobbet börjar. Då blev det plötsligt bråttom med alla papper.
I tisdag har denna månad gått till ända och jag skall på nya äventyr. Vad roligt det ska bli!

Grodd

Våren har återvänt efter torsdagens rejäla snöfall. Snön smälte för övrigt väldigt snabbt.  Snart börjar träden knoppas och blommorna blomma. Jag har visserligen sett bl.a. snödropp redan i slutet av februari. Svalorna verkar redan ha börjat bygga bo under fönstret på grannhuset. Det bor mycket svalor vid det huset.

Också här hemma har det börjat gro. Medan jag varit bortrest i några dagar har ärterna grott riktigt fint. Nu dröjer det inte länge tills de växt så stora att jag kan äta av dem. Någon persilja har jag inte ännu odlat. Men det skall jag nog göra. Det är därtill bara några veckor tills det igen är dags att så påskgräs. Vilken härlig tid vi lever i!

Sjunga tillsammans

Körsång är mer än att sjunga tillsammans. Att sjunga i kör ökar bevisligen välmåendet. Det tror jag på. Man blir på gott humör av att sjunga tillsammans. Körsång är socialt. Koristerna bildar en helhet i sången och byter tankar med varann vid kaffepausen.

Jag har under en tid varit förhindrad att delta i körsång, mitt kära intresse, men kommer att börja sjunga igen. Nu på torsdag, förhoppningsvis.

Omstart - också i krukan

Så här i vårsolens sken har tanken på att återuppväcka bloggen vaknat till liv igen.

Bloggens tema är det samma: tankar om livet här och nu. Som första tanke är att börja odla kryddväxter. Persilja och ärtgroddar med fler (det senare är dock ingen kryddväxt).
Andra planer finns också, men inte mer om det just nu.

Livet som Snusmumrik

Tänk om livet vore som i Mumindalen. Lika obekymrat. Alla problem skulle lösas av en mild och klok Mamma. Det skulle vara ständigt sommar eller höst eftersom man skulle sova hela vintern. Eller söka sig till någon annan, varmare ort, under vinterhalvåret så som Snusmumriken gör.

Snusmumriken är min absoluta favorit. Jag önskade att jag kunde leva ett liknande liv som han gör. Vara lika lugn och sansad och göra vis beslut. Det skulle vara skönt med ett liv utan tidtabeller och krav. Att kunna leva enligt naturens rytm. Vakna då det är dags och vandra då det känns för att jag vill göra det.

Vi lever inte i en sagovärld. Jag får inte bestämma när jag vill vakna eller förflytta mig till en annan plats då jag känner för det.
Men vi kan alltid försöka göra det bästa av situationen. Njuta av de små stunderna av lycka och frid.

Downshifting

Downshifting har länge varit ett modeord. Downshifting är en motreaktion mot det allt mer stressande tempot i samhället. Det innebär att man strävar efter att öka sin livskvalitet genom ett enklare och lugnare levnadstempo och genom att minska på konsumtionen.

Jag har bestämt mig för att pröva på downshifting. Jag har märkt att jag på senare tid har lagt ner allt mer, och definitivt alltför mycket,  tid på strunt såsom TV och onödigt surfande -samt spel. Fram för allt spelandet har tagit allt för mycket tid från mycket viktigare och nyttigare sysselsättning.  Det ger mig dåligt samvete och ökad stress. Ingendera bidrar heller till att öka koncentrationsförmågan. Tvärt om leder det snabba informationsflödet och det allt ökande behovet att vara uppdaterad hela tiden, till en slags otålighet. Allt skall sker så snabbt på sociala medier.

Genom att gå in för downshifting strävar jag härmed av att välja bort en alltför stor konsumtion av TV och sociala medier på fritiden. I stället för dessa lyfter jag fram vikten av motion och böcker. Böcker tryckta på papper, alltså.  Jag hoppas att jag med detta val ökar min livskvalitet och min koncentrationsförmåga. Förr klarade jag mig också utan social medier, månne jag inte nu också gör det?

Karisma

Några kvällar sedan satt jag som trollbunden och såg lyssnade på en person vars musik eller konst egentligen inte föll mig helt i smaken. Jag var på Yoko Onos konsert, eller snarare konstföreställning, på Helsingfors festspel. Där stod hon, en kort och späd  kvinna klädd i blå jeans,  svart polotröja  och en vit hatt på sned, och utstrålade karisma. Om man inte visste det, skulle man aldrig ha trott att hon fyllt 80-år. Hennes röst var ren och klar som en yngre kvinnas. Det som var det mest märkliga var att hon, denna lilla kvinna, fyllde hela salen med sin närvaro. Hennes uppträdande gjorde ett djupt intryck på mig.

Karisma är något man antingen har, eller inte har. Karisma är inget man så där bara kan skapa hur man än skulle vilja.
Det är rent ut sagt  en njutning att lyssna och se på personer med karisma. Förutsatt att de använder sin karisma på ett fördelaktigt sätt, alltså. Karisma kan både vilseleda och uppmuntra. En karismatisk person kan vara en stor källa till inspiration då man märker att personen kan sin sak, men inte skryter med det, utan delar med sig av förmågan. Jag tror en karismatisk person trollbinder eftersom hen är så närvarande. Det känns som att hen verkligen talar till dem som lyssnar, inte till någon annan. Det är en ädel konst, som inte alla klarar av.

Kanske karisma är något som kommer med tiden. Då man känner sig säker på sin sak och vet vem man är. Eller så är det helt enkelt en nådegåva.

Mot nya mål!

Så kom den dagen,  igen. Dagen då det var dags att gräva fram lösenord ur minnet (vilket jag inte lyckades med ) och vänja mig vid att sitta stilla hela dagen. Dagen för glada återseenden och ett försök att inte verka så bortkommen och nästintill på något sätt "utanför" (i alla fall utanför alla nyheter)  som jag  känner mig efter en knapp månad på annat håll.

Den här gången var det lite extra spännande att börja jobba igen. En del har ändrats på jobbet. Och mer är på kommande. Det kommer att hända en massa i höst. Det är sådant jag gillar. Jag gillar det att ingen dag, eller ingen termin, ser likadan ut. Det medför ibland nya utmaningar, vilket å sin sida motiverar mig att jobba.

Det känns alltså riktigt bra att vara på jobb igen!

Kvalitetstid med pappa

Kvalitetstid är ett ord som jag egentligen inte tycker om. Det känns så onödigt. All tid borde vara kvalitetstid. Men så är det inte. Vissa dagar är bättre än andra, av olika orsaker.

De senaste dagarna har jag haft riktig kvalitetstid med min pappa. Vi har både städat och spelat mölkky tillsammans. Det har varit bra dagar och det märks att båda två har gillat det.

Då jag var barn reste pappa mycket. Då jag var i tonåren arbetade pappa i en annan stad så vi sågs endast på veckoslutet. Som tonåring har man inte annars heller vidare bra kontakt med föräldrarna, så pappa kändes väldigt avlägsen. Det är först nu då jag är vuxen som vi fått bättre kontakt. Därför känns de senaste dagarna så bra! Det har faktiskt varit kvalitetstid. Det som känns bäst är det att inga år gått förlorade, att det faktiskt varit möligt att återfå kontakten.

Sommar i skärgården

Sommar och skärgård hör ihop. Båtutflykter, att simma i havet och grilla korv eller annars bara ha det skönt på stranden hör definitivt sommaren till.

I sommar har det blivit mycket skärgård. För en vecka sedan var jag ute i Sibbo skärgård, på Fagerö. Namnet var beskrivande. Ön var vacker och mysig på många sätt. Där vilade själen verkligen. Där kunde man vara helt den man är utan krav eller stress.

Följande skärgård var något större. Störst i världen. Jag talar om den vacka Åbo skärgård genom vilken vi åkte i strålande solsken.  Stockholm skärgård är också vacker, men ståtliga villor. På dagskryssning hinner man se båda och njuta på däck.

Just nu har jag också utsikt mot vatten. Haiko fjärd för att vara exakt. Det är dags att igen stänga datorn för en tid och njuta av semestern.