Karisma

Några kvällar sedan satt jag som trollbunden och såg lyssnade på en person vars musik eller konst egentligen inte föll mig helt i smaken. Jag var på Yoko Onos konsert, eller snarare konstföreställning, på Helsingfors festspel. Där stod hon, en kort och späd  kvinna klädd i blå jeans,  svart polotröja  och en vit hatt på sned, och utstrålade karisma. Om man inte visste det, skulle man aldrig ha trott att hon fyllt 80-år. Hennes röst var ren och klar som en yngre kvinnas. Det som var det mest märkliga var att hon, denna lilla kvinna, fyllde hela salen med sin närvaro. Hennes uppträdande gjorde ett djupt intryck på mig.

Karisma är något man antingen har, eller inte har. Karisma är inget man så där bara kan skapa hur man än skulle vilja.
Det är rent ut sagt  en njutning att lyssna och se på personer med karisma. Förutsatt att de använder sin karisma på ett fördelaktigt sätt, alltså. Karisma kan både vilseleda och uppmuntra. En karismatisk person kan vara en stor källa till inspiration då man märker att personen kan sin sak, men inte skryter med det, utan delar med sig av förmågan. Jag tror en karismatisk person trollbinder eftersom hen är så närvarande. Det känns som att hen verkligen talar till dem som lyssnar, inte till någon annan. Det är en ädel konst, som inte alla klarar av.

Kanske karisma är något som kommer med tiden. Då man känner sig säker på sin sak och vet vem man är. Eller så är det helt enkelt en nådegåva.

Mot nya mål!

Så kom den dagen,  igen. Dagen då det var dags att gräva fram lösenord ur minnet (vilket jag inte lyckades med ) och vänja mig vid att sitta stilla hela dagen. Dagen för glada återseenden och ett försök att inte verka så bortkommen och nästintill på något sätt "utanför" (i alla fall utanför alla nyheter)  som jag  känner mig efter en knapp månad på annat håll.

Den här gången var det lite extra spännande att börja jobba igen. En del har ändrats på jobbet. Och mer är på kommande. Det kommer att hända en massa i höst. Det är sådant jag gillar. Jag gillar det att ingen dag, eller ingen termin, ser likadan ut. Det medför ibland nya utmaningar, vilket å sin sida motiverar mig att jobba.

Det känns alltså riktigt bra att vara på jobb igen!

Kvalitetstid med pappa

Kvalitetstid är ett ord som jag egentligen inte tycker om. Det känns så onödigt. All tid borde vara kvalitetstid. Men så är det inte. Vissa dagar är bättre än andra, av olika orsaker.

De senaste dagarna har jag haft riktig kvalitetstid med min pappa. Vi har både städat och spelat mölkky tillsammans. Det har varit bra dagar och det märks att båda två har gillat det.

Då jag var barn reste pappa mycket. Då jag var i tonåren arbetade pappa i en annan stad så vi sågs endast på veckoslutet. Som tonåring har man inte annars heller vidare bra kontakt med föräldrarna, så pappa kändes väldigt avlägsen. Det är först nu då jag är vuxen som vi fått bättre kontakt. Därför känns de senaste dagarna så bra! Det har faktiskt varit kvalitetstid. Det som känns bäst är det att inga år gått förlorade, att det faktiskt varit möligt att återfå kontakten.

Sommar i skärgården

Sommar och skärgård hör ihop. Båtutflykter, att simma i havet och grilla korv eller annars bara ha det skönt på stranden hör definitivt sommaren till.

I sommar har det blivit mycket skärgård. För en vecka sedan var jag ute i Sibbo skärgård, på Fagerö. Namnet var beskrivande. Ön var vacker och mysig på många sätt. Där vilade själen verkligen. Där kunde man vara helt den man är utan krav eller stress.

Följande skärgård var något större. Störst i världen. Jag talar om den vacka Åbo skärgård genom vilken vi åkte i strålande solsken.  Stockholm skärgård är också vacker, men ståtliga villor. På dagskryssning hinner man se båda och njuta på däck.

Just nu har jag också utsikt mot vatten. Haiko fjärd för att vara exakt. Det är dags att igen stänga datorn för en tid och njuta av semestern.

Hos oss är allt noRmalt !

Varför verkar det vara så mycket lättare att godkänna avvikelser från normer hos andra än hos dem som står en nära? Jag har funderat på den frågan under en längre tid. Själv försöker jag avvänja mig helt från all slags normtänkande. Det är inte alltid helt lätt, måste medges. Men det är inte omöjligt. Kanske vi ändå behöver någon slags linjer att följa? Men behöver de alltid grunda sig på majoritetens tänkesätt?

Frihet

Frihet är den känsla som betecknar det jag känner just nu. Jag känner att jag kan njuta av litet ännu lite mer. Njuta av det jag älskar mest. Sommaren, fram för allt sommarnätterna, människovimlet (det skriver jag då jag just nu medvetet håller mig borta från det värsta vimlet), ja människor i allmänhet. Frihet att tro och leva. Att kunna vara ännu mer den jag verkligen är.

Vad det än är frågan om så är bundenhet, rädslor, med flera, endast hinder. Först då de minskar eller släpper får en ut allt. Allt det bästa.

I måndag återgår jag till jobbet för en kort tid, men jag tror - och fram för allt hoppas - att känslan av frihet består. Ännu finns det mycket att glädjas av!

Spännande sommar

Midsommaren kom och gick men ännu är det många ljusa nätter och ännu fler sommardagar kvar. Det blir några dagar på sjön i år också vilket hör till saken. I kväll bär det av mot St. Petersburg. Det skall bli spännande. Hur mycket vi hinner se på en dags kryssning vet jag inte, men något i alla fall!