söndag 31 mars 2013

Det är påsk, alltså är det vår

Påsken är kristenhetens största fest. Påsken är det nya livets fest. En glädjefest.
För mig har påsken alltid varit en vårens fest. Det är en tid jag länge går och väntar på. Jag har väntat på alla dofter -  våt mylla, gräs och rök - som är förknippade med påsken.  Senast om påsken har det verkligen varit vår. Visserligen har det ganska så ofta varit snöstorm under påsken, men ändå har våren segrat till sist.

Även så i år. Trots att mars månad varit väldigt kall, folk fortfarande kör snöskoter på isen och drivorna är höga, så är det definitivt vår nu om påsken. Det har märkligt nog inte (ännu) varit snöstorm. Däremot har solen värmt och smält snön,åtminstona någon timme varje dag. Och stundvis har det faktiskt doftat vår.

Livet återvänder - definitivt!

torsdag 28 mars 2013

Ett "God morgon!" och ett leende

Att stanna upp någon minut  och diskutera med sin medvandrare, det tycker jag verkligen om. Det kan vara några ord med kollegan, men det är ännu bättre om det är med någon okänd person på gatan, i bussen, på perrongen. Det kan vara snack om försenad buss, om det härliga alternativt ruskiga vädret, om en reklam eller en annan bild som råkar vara nära. Ibland stannar det vid några ord, andra gånger blir diskussionen längre och snäppet djupare. Varje diskussion är ett möte. Varje möte har en betydelse av något slag. Om inte annat så betyder varje möte att bli sedd och hörd.

Det fanns en tid då jag alltid tog emot gratistidningar av tidningsutdelare. Orsaken var dels att jag ville läsa tidningen, dels av att tidningsutdelaren alltid önskade "God morgon!" med ett leende på läpparna. Det var en liten hälsning och ett litet leende, men det betydde väldigt mycket för mig vid den tiden.

Jag är inte alltid en social varelse, allra minst om morgnarna. Men jag strävar till att behandla mina medvandrare så som jag önskar bli behandlad själv. Därför  strävar jag att möta människor med leende och vänliga ord.  Det är det som ger guldkant i tillvaron.

onsdag 27 mars 2013

Se människan!

Den senaste tiden har det varit en hel del diskussion om människovärde. Debatten har gått het om huruvida samkönat äktenskap är en människorättsfråga, eller om det över huvud taget är något som är OK.

Andra återkommande ämnen är vilken roll etnicitet och religion har. Det talas mycket om hur mycket vikt bör läggas vid invandrares etnicitet eller religion. Att åsikterna går i sär är inget nytt. Så kommer det antagligen alltid att vara. På gott och ont. Samtidigt blir vi påminda det om hur viktigt det är att känna till sin egen religiösa och kulturella bakgrund i möte med andra kulturer och religioner. I ett skede debatterades det om det är OK för kristna att yoga, eller om yoga är en slags religiös utövning snarare än en motionsform.

Jag förnekar  inte att religion och kultur är viktiga. Men jag vill se ännu djupare. Jag vill se människan bakom etniciteten, kulturen och religionen. Alla är vi människor. Alla är vi innerst inne lika sårbara. Alla behöver vi omtanke och kärlek. Alla behöver vi få bekräftelse över att vi duger precis sådana vi är, med de fel och brister vi alla har. Alla brås vi på vår kultur och vår bakgrund. Alla har inte samma lycka att få växa i ett hem fylld av omtanke och kärlek. Men alla har rätt att bli älskade. Ingen har rätt att frånta någon människa den rätten. Det är det som är det viktiga att komma ihåg. Ingen får frånta en annan människa rätten att vara människa.

tisdag 26 mars 2013

Ljus!

Jag kan inte ännu heller låta bli att förundra mig över ljuset. Hur mycket ljusare det är fram för allt om kvällarna. Om hösten ser vi bara det mörka och dystra. Vi omsluts av mörker. Nu på våren framträder ljuset. Ljuset framträder uppiggande och glädjande. Ljuset är ett segertecken.

Påskdagen, som firas i slutet av denna vecka, är också av tradition en ljusets och solens fest. Också påsken följer på en tid av mörker och dysterhet.  Påsken är en glädjen och ljusets fest. Framför allt en morgonsolens fest. Livet återvänder i gryningen. Döden är övervunnen . På samma sätt är vintern övervunnen och en tid av vår,  ljus och värme på väg. Äntligen!

lördag 23 mars 2013

Då trappan är ett hinder

Ibland kan trappor vara det mest jobbiga som finns. Många gånger har jag stått vid trappor och försökt hitta den närmaste hissen. Som gående kan jag på intet vis veta hur det är att vara rullstolsburen. De gånger jag rört mig tillsammans med min rullstolsburna vän har inte egentligen varit så många, men tillräckligt många. Tillräckligt många för att ha fått ett nytt perspektiv på världen. Tillräckligt många för att inse att många byggnader är planerade för gående.

På sportlovet var jag i Paris. Alla caféer och restauranger hade toaletten i våningen under, dit man främst kom med trappor. Husen var visserligen gamla, men det hjälper inte i praktiken.  I Finland är situationen bättre. Men inte ens alla inva-WC:n är handikappvänliga. Höjden är en inva-WC dit vi måste bära min vän eftersom den var för trång!

Trenden har vänt! Nuförtiden måste byggnader vara anpassade för personer med rörelsehinder. Vackert så. Men stora skepp vänder långsamt. Som exemplet ovan visar så är tanken ibland bättre än resultatet. Alla arkitekter borde en dag antingen pröva på att vara funktionshindrad eller röra sig en vecka tillsammans med en rullstolsburen. Kanske det kunde göra skillnad i arkitekturen?


torsdag 21 mars 2013

Man är aldrig för gammal för att leka

Senast idag blev det igen bevisat att en aldrig är för gammal för att leka. Jag befinner mig på en kurs i Sociala medier. På eftermiddagen hade vi en mobil spårning (Actiontrack). Den bestod av både frågesport och fysiska uppgifter, såsom att bygga torn av snö och att spela in en kort videosnutt. Det var bland det roligaste jag varit med om på länge! Och jag är inte den enda som tycker så. Att leka är inte bara något för barn. Uppbyggande lek piggar också upp en vuxen.

Vad är det som gör lek så roligt? Säkert det att:

1. Man rör på sig i lek. Att röra på sig ger positiv energi.
2. Samarbete. En positiv känsla av ett vi och ett gemensamt lyckande.
3. Att skratta. Om leken inte omvandlas till sport finns skrattet där. Och ja skratt om något ger ett välbefinnande utan like.

Man orkar så mycket bättre efter lite avslappnade lek. Bort med bestämdheten och fram med den välgörande humorn och leken!

onsdag 20 mars 2013

Risken med att ta beslut....

Det finns situationer i vilka jag inte skall ta beslut. Då jag är trött och hungrig skall jag definitivt inte ta ett stort beslut. Då finns det helt enkelt inte energi att se till att det beslut jag tagit faktiskt är genomtänkt. Det kan resultera i att känslorna tar överstyr och jag lovar göra något jag i andra fall först varit smått kritisk till. Det händer sig också att jag ändå, halvt motvilligt går till köpcentrum trots att jag är medveten om ur jag reagerar då jag är trött eller hungrig. Resultatet är att jag kommer hem tomhänt. Jag hade helt enkelt inte kunnat bestämma mig. Det andra är att jag kommer hem med något (ofta en helt del) jag absolut inte hade haft som avsikt att köpa.

Bevisligen skall jag undvika att ta beslut också efter möten, hur pigg jag än känner mig efter dem. Nu har jag lovat följa med  som bordsdam på en bjudning. En som jag ännu på morgonen var totalt omedveten om. Men å andra sidan var det ganska bra att beslutet togs halvt suddigt. Det är bra att kunna vara spontan. Därtill är ju bjudningar sist och slutligen riktigt roliga!

tisdag 19 mars 2013

En glädjens och hoppets dag!

Idag är dagen många väntat på. En dag fylld av hopp och förväntan. En dag då jag  åter börjar se ljus i horisonten, efter några tunga veckor.

Några veckor sedan, då lagutskottet, med snäv marginal, fällde förslaget om jämställd äktenskapslag var det en tung dag. Många 'Varför?' kretsade i huvudet. Varför är det så svårt att se alla människor och alla förhållanden jämställda? Varför duger inte alla människor sådana som vi är? Varför är det så svårt att inse hur fult registrering av förhållanden egentligen låter? Sedan länge har devisen "Man registrerar bilar och djur - inte människor" spridits.Trots att den blivit en klyscha, känns den mer aktuell än någonsin. Idag, år 2013, är det mer än någonsin aktuellt att ge alla människor rätt att vigas, må det så vara borgerligt.

Idag är det en glädjens dag! Det är härligt att se hur antalet underteckningar på medborgarinitiativet om jämställd äktenskapslagstiftning bara ökar. I skrivande stund är antalet underskrifter bara snäppet från minimiantalet. Nu får vi bara hoppas att det inte stannar på den här nivån, utan att ärendet verkligen går vidare. Men hoppet om en mer jämlik framtid är och förblir!

söndag 17 mars 2013

Våga vara nöjd med dig själv!

Smått fräckt sagt så är en person med gott självförtroende mer intressant än en med ett dåligt. Mer attraktiv på något sätt. Ett gott självförtroende märks på lång väg. Jag hör till dem som länge kämpat med mitt självförtroende. Ännu idag finns stunder då jag måste intala mig själv att jag jag vågar om jag försöker. Att jag har rätt att vara nöjd med mig själv.

Det låter lite märkligt egentligen. Att en inte skulle vara nöjd med sig själv. "Klart att jag är nöjd med det jag gjort," tänker jag. Men ändå smyger det in en tanke på att nån annan är så skicklig, att det jag gör egentligen inte är så speciellt eller bra jämfört med andra. Där ha vi skurken. Jämförelsen! Då vi jämför sig själv med andra glömmer vi ofta att alla inte kan vara bra på allt. Inte ens den som i våra ögon är så väldigt skicklig. Vi skall sluta jämföra oss med andra och komma ihåg att vi alla är bra på något! Inte nödvändigtvis samma sak som bästa kompisen, men kanske vi är bra på något kompisen inte kan.

Det vi också alltför lätt gör är att vi förminskar beröm - helt onödigt! Då vi får beröm för något kommer vi lätt med onödiga bortförklaringar. Bort med bortförklaringarna! Vi skall ta vara på berömmet och uppriktigt tacka för det. Alltså: Vi skall hålla ryggen rak och tro på att vi kan. För det gör vi!

lördag 16 mars 2013

Nyckeln till välmående

Välmående. Det är något vi alla vill vara och strävar efter. Metoderna är många. Jag mår allra bäst då jag rör på mig tillräckligt. Inget är bättre än känslan i kroppen efter en ordentlig promenad, cykeltur eller besök på simhallen.I simhallen finns dessutom bastun som ett extra plus.

Minus är bara att ordenliga motionspass är sällan förekommande. Alltför sällan förekommande, för att säga saken rakt ut. Det är så lätt att prioritera sin tid på annat, såsom TV eller internet...trots att TV-tittande och surfande ger motsatt effekt. Alltså. Det är dags att göra en ändring i kursen. Mer motion och mindre slötittande! Jag tror att ändringen medför mycket välmående och bättre resultat förutom fysiskt också inom arbetet. Alltså upp och ut, imorgon igen!

fredag 15 mars 2013

Slöseri av energi?


Nu när jag skriver detta är det fredag. Dagen som oftast brukar kännas tung och lång. En väntan på vila och veckoslut brukar vara framför. Men nej! Inte idag. Idag är jag  pigg som en lärka. Fylld av energi. Tänk om energi kunde läggas på flaska och sparas till måndag morgon! Tänk om jag då också var pigg och glad. Fylld av god energi.Om inte hade jag ju kunnat använda lite flaskenergi för att förgylla dagen. Men det är ju inte möjligt. Nu gäller det bara att de till att av naturen vara utvilad och redo för jobb. Hoppas kan man alltid..!

onsdag 13 mars 2013

Fördelen med tillfällig isolation

Att vara på läger, kurs eller övrigt där man inte är hemma eller där man är borta från vardagssysslorna, är som att vara på en annan planet. All energi kretsar så kring det som händer på lägret/ kursen till den grad att man lätt glömmer bort att världen inte stannar upp.

Jag ser det som en positiv sak. Att komma bort är att få ett nytt perspektiv på saker. Att inse att det finns annat som betyder något än det som är framme just nu. Perspektiv och vila från huvudssysslan behövs definitivt för att orka göra ett bra arbete.

tisdag 12 mars 2013

Våga stiga in i nya världar!

Jag har väldigt ofta fått "äta upp" något jag tidigare sagt. Jag skulle aldrig gå med i facebook, börja twittra eller börja blogga, tänkte jag mig. Nu är jag med i alla tre "världar" och stortrivs.

Jag har under de här senaste dagarna igen funnit mig vara intresserad av något jag aldrig hade kunnat ana att jag skulle finna intresse för. Nämligen lagtexter. Jag har levt med fördomen att det är något torrt och tråkigt. Men nej. Det är det inte. Ju mer jag lär mig om lagen och hur den kan tolkas och hur den syns i vardagen, desto mer tycker jag om att lära mig om det!

Med andra ord. Onödiga rädslor förvränger bilden. Det gäller bara att modigt gå inför något nytt och främmande. Förr eller senare kan det visa sig att det är riktigt intressant!

söndag 10 mars 2013

Talkondan - försvunnen för gott eller på väg tillbaka?

Idag firar min hemö Kråkö något som kallas Kråkdagen. Varför dagen firas vet jag inte, men det går ut på att man går runt Kråkö (en sträcka på c 6 km). Efter promenaden kan man gå till ungdomslokalen Sjötorp för att för en rimlig summa pengar äta ärtsoppa och pannkaka. En del av pengarna går till Byggdeföreningen och används för ett gemensamt ändamål.

Jag understöder gärna dylika dagar. Jag minns med saknad den tid då det årligen ordnades sommar-, jul- och brandskårsfester, teaterföreställningar och basarer. Midsommar- och påskbrasorna är också de ett minne blott. Hur har det blivit så här? Vart har talkoandan försvunnit? Har inte människor längre tid att engagera sig i hembyns verksamhet eller känns de omodernt och förlegat?


Jag gläder mig över att det syns en liten uppgång i besökaraktiviteten på de få evenemang som fortfarande är kvar på Kråkö. Jag hoppas innerligt att yngre människor skall ta sig tid att vara med. Att de inser att man kan vara aktiv utan att få pengar för det. Att glädjen i verksamheten och gemenskapen är det som räknas. Det är viktigt för byagemenskapen. Det är också viktigt för var och en av oss att ha en gemenskap där man känner sig hemma och där man har en uppgift.

Kråkö, utsikt mot Haiko fjärd.

lördag 9 mars 2013

Skall vi faktiskt bygga ett sjukhus tillsammans?

Till vilket grad bör kommunen klara av att erbjuda service utan invånarnas hjälp? Den frågan är aktuell nu då det finns ett behov av ett nytt barnsjukhus till Helsingfors. I samband med att behovet  blivit allt mer akut, har ett projekt att samla in pengar för sjukhuset startat. Till kampanjen hör affischer som är designade för att väcka uppmärksamhet både hos barn och vuxna. På affischen finns en bild av en tecknad man som skuffar en skottkärra med byggnadsmaterial. Kampanjens slogan är "Vi bygger tillsammans ett nytt barnsjukhus".

 Jag kan personligen intyga att det definitivt är nödvändigt att låta bygga ett nytt barnsjukhus. Det har redan länge funnits ett behov. Jag har under min barndom regelbundet besökt Barnkliniken och minns otaliga renoveringar. Det är definitiv dags att bygga ett nytt sjukhus.

Det jag inte riktigt gillar är att man nu börjat ett projekt att samla in pengar från privatpersoner. Jag tycker att kommunen och staten borde kunna bekosta ett sjukhus utan att privatpersoner skall behöva betala det. Det kanske är ett i-landsproblem. Men jag tycker att hälsan är så viktig. Fram för allt barnens hälsa.

fredag 8 mars 2013

Kvinnodagen - något att fira?

Kvinnodagen. Kvinnornas egen dag. Dagen har blivit en rosornas och chokladaskarnas dag. Skall det faktiskt vara så?

Jag har fått en ambivalent inställning till Kvinnodagen sådan som den är i våra dagar. Historiskt sett är det bra med en kvinnodag. Med tanke på vilken ställning kvinnorna förr hade var det bra dag då kvinnans rättigheter lyfts fram. Men det syns ganska lite av det nuförtiden. Kvinnodagen har alltmer börjat ändras åt fel håll. Det är som om man vill blunda för vad dagen egentligen bör handla om. I nuläge firas kvinnorna med diverse presenter i stället för att få det de hellre skulle behöva. Kvinnan är inte jämställd. Inte ens i Norden. Vi har ännu en lång bit att gå. Kvinnorna kan ha svårare att få fast anställning på grund av att hon kan föda barn. Kvinnan gör fortfarande mer jobb än mannen utan att få lika lön. Det gäller också i arbetslivet. Kvinnan måste jobba hårdare än männen för att uppnå en karriär. Det kan leda till en onödig kamp bland kvinnorna. Så borde det inte vara. Kvinnorna borde stöda varandra. Männen borde sluta se kvinnorna som "servicepersonal" eller rivaler. I ett samhälle där båda könen är aktiva i arbetslivet borde båda könen jobba på samma villkor både hemma och i förvärvsarbetet.

Alltså. Borde Kvinnodagen slopas? Det tycker jag inte att det skall göras. Men den borde ändra karaktär. I stället för att romantisera borde man arbeta för att förbättra kvinnornas ställning.  I stället för att ge presenter kan man donera pengarna till Kvinnobanken eller övrig verksamhet  som stöder kvinnorna och hjälper dem till ett självständigt liv. 

torsdag 7 mars 2013

Könsneutralitet - praktiskt eller opassande?

Idag blev det på jobbet en diskussion om könsneutrala pronomen. Frågan var huruvida det är möjligt att använda sig av ordet hen och i vilka situationer. Resultatet blev ganska öppet. Vi konstaterade att det beror på typ av text. Vissa texter passar det helt enkelt inte att använda hen, i  andra kan man använda hen i om man så vill. Det är fast i hur officiell texten är, vilket är riktigt logiskt.

Min personliga åsikt är att hen egentligen är ett ganska praktiskt ord. Först kändes det något främmande, men jag har faktiskt börja tycka om det allt mer. Jag använder det gärna i fall där personens kön är oklart. Det känns så klumpigt med han eller hon. Men i fall där könet tydligt framkommer passar hen inte in, enligt mig.

Ett fenomen jag fortfarande har svårt att greppa är att någon väljer att inte hänvisa till något särskilt kön. Så som att till exempel inte berätta vilket kön ett barn har. Men det är ens personliga val och inget jag desto mer tar ställning till. Tids nog vänjer jag mig vid det också. Men det är inget som är aktuellt hos mig. Jag är nöjd med att vara kvinna.

onsdag 6 mars 2013

Då världen stannar upp

Det finns knappast något så chockerande som att höra att någon i den närmaste kretsen varit med i en olycka eller hamnat på sjukhus av någon annan orsak. På en sekund ändras alla planer. Det andra som nyss var så viktigt tappar sin betydelse. Nu betyder inget annat något än att ta reda på hur den drabbade människan mår.

Det är väl det som kärlek innerst inne går ut på. Att lämna allt för sin nästas skull.

tisdag 5 mars 2013

Kraften i det sköna

Jag älskar att unna mig smaker och upplevelser nu och då. Det behöver inte vara frågan om stora saker. Det kan vara en god kopp kaffe eller té, musik, konst, blommor eller en promenad i en vacker miljö. Fram för allt espresso ger en känsla av mild lyx, utan att vara för mycket. Just en tillräcklig mängd välmående.

Ibland räcker det med miljöombyte. Om jag är stressad eller trött mår jag snabbt bättre då jag kommer till en estetiskt vacker miljö. Jag njuter fram för allt att äta middag eller dricka kaffe miljöer i lite äldre stil. Det sköna ger mig ny kraft, och i viss mån rentav arbetsmotivation.
Jag tror att det är viktigt med skönhet. Jag tror att vi människor skulle vara mer harmoniska och på bättre humör om vi hade mer skönhet  omkring oss.

Skönhet kan ha ett djup och fungera som en port till en andlighet. Jag njuter av att sitta vid en havsstrand under sommarkvällar . Ljuset och ljudet av vågor fyler mig med harmoni. Samtidigt fylls jag av en känsla av Guds närvaro. En påminnelse om hur liten jag egentligen är, men att jag ändå är i gott bevar.

söndag 3 mars 2013

Varför så bråttom?

Jag besökte en vän.Vi satt och diskuterade rofyllt i några timmar. Då det var dags att gå hem hade vädret blivit soligt. Jag valde att promenera hem. På grund av det vackra vädret  ville jag inte gå hem direkt, utan bestämde mig för att gå ännu en liten bit. Det jag hade planerat att göra kunde nog vänta lite, tänkte jag. Jag skyndade mig förbi porten och gick ett litet stycke. Då hörde jag fågelsång. Jag stannade som mot en vägg och tittade mig omkring. I ett träd satt några gråsparvar och sjöng av hjärtats lust. Jag stannade en stund och lyssnade på sången. Fågelsången fick mig lugn men samtidigt  lite snopen. Här hade jag skyndat mig för att hinna njuta lite mer av solen och fågelsången, utan att egentligen ens lägga märke till dem. Resultatet var att jag hörde fågelsången först då jag valde att fortsätta min promenad. Om jag gått hela vägen i maklig takt hade jag fått ut mycket mer av promenaden. Mer sol och fram för allt mer fågelsång. Nu lyckades jag inte egentligen slappna av helt och hållet då tankarna hela tiden var ett steg före, på det, jag skulle göra då jag kommit hem.

Varför har vi så bråttom hela tiden? Också på fritiden finns en tendens att planera in en massa för att hinna med så mycket som möjligt innan vi igen återgår till vardagen. Utan att vi tänker på det blir resultatet att vi egentligen aldrig slappnar av helt och hållet.  Är det faktiskt så att vi får mer gjort då vi gör en massa och skyndar oss? Jag tror inte det. Jag tror tvärt om att vi förlorar en hel del då vi rusar framåt utan att hinna lägga märke till det vi redan har. Livet är egentligen för kort att bara se framåt och blunda för allt det vi fått. Därför är det dags att stanna upp och ta vara på det som finns. Att leva i stunden.

Vårtecken

Våren och solen har varit  återkommande samtalsämnen under den senaste tiden. Trots att det bara är mars går jag och många andra och drömmer om värme och soliga dagar. Efter en vinter med rekordmånga mulna dagar är solen ett väntat fenomen. Jag hör till dem som ser varje droppande takås och snöfri plätt som ett segertecken. Ett tecken på att vintern och slut och våren på kommande.

Solen och värmen medför mycket av det vi behöver. Vi får kraft och vitaminer för att orka. Jag strävar efter att vara ute så mycket som möjligt under vackra dagar, framför allt på vårvintern. Jag mår mycket bättre under soliga dagar. Jag får mer energi. Jag får lust att göra flera saker. Det finns knappast en enda vår som jag inte blivit motiverad att röra på mig i naturen och försöka lägga märke till olika vårtecken. Knoppar på träden, de första blommorna, fågelsången med flera. Våren är en tid att gå med öppna sinnen och ta emot det naturen ger oss.

Låt oss ta vara på den kraft vi får av solen! Men låt oss inte heller nedslås av snöiga och mulna dagar. Våren är på väg!

lördag 2 mars 2013

Barnfri

Det finns förväntningar på hurdan en skall vara. En skall helst gifta sig och ha barn. Det verkar höra till saken att ha barn, helt enkelt. Det finns människor som känner en viss press på sig då de inte har barn. En del lider av ofrivillig barnlöshet, andra väljer att leva utan barn. Framför allt de som väljer att vara barnfria kan ändå känna sig utanför då många av deras vänner är föräldrar. De känner sig olustiga då släktingar mer eller mindre ifrågasätter deras val att inte ha barn.
En ökad tolerans eller större förståelse för personer som medvetet väljer bort barnen skulle behövas.

Jag hör till de barnfria. Jag har egentligen aldrig haft någon större längtan efter barn, vilket ibland har känts lite märkligt. Nu för tiden har jag blivit kvitt känslan att känna mig udda. Jag tror det finns en avsikt bakom min barnfrihet. Jag upplever att det är meningen att jag skall göra något annat med mitt liv än vara mamma. Även om jag inte ännu kan se vilken den är, tror jag att jag en dag kan blicka tillbaka på mitt liv och se vilken den var.

Lite om mig

Vem är jag, som valt att börja skriva blogg? Ja, jag är intresserad av människor av olika slag och från olika kulturer och tankevärdar. Ibland finner jag mig sittandes på ett café eller på en bussterminal och bara tittar på folk. Betraktar dem. Hur olika stil alla människor har. Klädstil, gångstil, livsstil.

Teologi, historia, psykologi och i viss mån filosofi är sådant som intresserar mig. Varför människor beter sig på olika sätt. Hur mycket som finns eller sker utan att vi genast märker det.

Musik, konst och litteratur av olika slag intresserar, framför allt sådant med något budskap. Musik som vill väcka diskussion eller berör på djupet. Det behöver inte vara stora saker. Oftast är det något smått som verkligen berör mig.

Hedonist, det är jag. Men det betyder inte att allt behöver vara stort och maffigt. Tvärtom. Det jag strävar till att finna det lilla lugna, sköna i vardagen.